1000 kr

Tusen kronor, bränt på ingenting.

På tåget blev jag aggressiv. Jag klev av. För att skydda andra och mig själv.

Jag var på en plats jag inte kände igen.

Destruktiva impulser matades mot mig.

Instruktioner jag fått, hjälpte mig att göra rätt.

Ta rätt beslut.

Se de negativa konsekvenser som eventuellt komma skulle.

Hitta ett kafé, leta efter benso, dricka kaffet, leta cigg.

Hittade cigg, ett dåligt beslut måste jag fatta.

Det minst dåliga beslutet av de kommande besluten.

Rökte cigaretter vid tågspåret.

Smakade äckel.

Vännen kom, till undsättning, med en blå springare.

Det bar av ett gäng mil, åter hemåt. Mot sjukhuset.

1000 kr.

Det skenande tåget

Jag stirrar ödesmättat på min telefon.

Vad den ska avslöja vet jag ej.

Ångest river i bröstet, när personalen kommer och distribuerar medicin.

Ingen frågar om den oändliga tomheten.

Det kliar i benen.

Tankar på taxichauffören, om välgärningar, gentemot varandra.

Överdos. Igen. Som ett skenande tåg kom handlingarna, inga tankar på konsekvenser.

Orättvisa.

Att jag ser så samlad ut.

Livsuppdatering 3

Nu är det så att jag har börjat med ett nytt hanteringssätt. Det kan låta hur ytligt som helst, men det är naglar. Att fixa naglar.

Det är terapi för mig.

Katterna mår bra och min bästis är bäst.

Den nyfunna vännen är en sådan jag kommer ha för livet.

När jag mår dåligt får blommorna lida.

Men jag kämpar på med dem. Och har lyckats behålla balkongen och fönsterbrädorna i skick.

Igår led jag. Något så fruktansvärt, inläggning var i hasorna, tankar på om jag skrev ut mig för tidigt. Den nyfunna vännen kom upp igår, jag mötte honom vid stationen.

Nu sitter vi alldeles för tidigt på min gröna balkong, röker elcigg och dricker kaffe.

 

Ibland får man andas.

Lukten av sjukhus

En form av trygghet, gula filtar och en brits.

Här elimineras många risker att skada sig själv. Inte alla, men många. Förutsatt att man är mottaglig för hjälp. 

Tryggheten till trots, vill jag hem. Om läkarna är på samma sida som jag, åker jag imorgon.

 

Blodtrycksfall

Jag skriker tills jag får blodtrycksfall.

Fyra förvirrade ögon tittar på mig. 

Det rinner ur mina ögon, men jag känner inte att jag gråter.

Kyrkan i Hallaröd


Dödsångest eller tro?

Misstro

Jag funderar på att läggas in på annan ort. Sjönk ifrån trevlig harmoni, till kaos. Härligt.

Han säger: ”det går över.”

Jag tror honom inte.

Bilden som inte blev tagen

Två människor, att bildligt föreviga, i en icketagen bild.

Verktygslådan

Det handlar inte om ett hanteringssätt, det handlar om flera. Jag önskade att alla de destruktiva sätten skulle kunna omvandlas till en ”go-to”- grej. Men bästa vännen fick mig att förstå att det inte är så enkelt.

Det handlar nog snarare om ett komplext nätverk av saker och hanteringssätt. Att bygga upp sin så kallade verktygslåda.

Min största belastning är för närvarande stress. Stress som leder till ångest och ångest som leder till stress.

Får jag bukt på den inre stressen så får jag kanske bukt på mina destruktiva beteenden.

Taggar ,