Mannen i parken

mannen_sommar_harmoni

Det är natt och jag betraktade mig själv.

Ett filosofiskt, mycket djupt samtal, om någon gud och andra ting.
Vi kände inte varandra men det skapades vackra tankebanor ihop.

Länge satt vi tillsammans.

Vem var han?

Han hade någon typ av makt. Auktoritet.
Och påtalade att sin tändare var trasig.

Gudar, och tilltron att själv kunna kontrollera.

En park, gräs under bara fötter, mitt inne i staden.

Att sitta under ett tak är inget för mig. Jag vill ha himmel över mig.

Talar.

Med stadens mystiska brummande och filosofi med en annan okänd medmänniska.
Doften av sommar, damm och gräs.

Råd om livet och andra väsen.

Ångesten är Satan som försöker nå en.

Känna sig närmare, och enas om någonting större.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.