När en lampa tänds

humla_grubbel2007-05-23

När en lampa tänds

Ibland är det skönt att tänka tillbaka,
återuppleva.

Ett bortvänt ansikte.
Tidlöshetens timma.

Den har drabbat mig igen,
men jag vet inte av vem.

Vet inte hur.
Det känns märkligt bra.

Och jag ser framtiden, men nej.
Energin som kort fyllde mig, sinar.

Strax fylls den på igen, och sinar.
Om och om igen.

Men det är skönt att titta bakåt om än någon minut.

Det är tur att jag har solglasögonen på mig,
de skyddar mig mot omvärlden.

Ingen ser känslospeglarna,
de mörka djupa sjöarna ingen får hitta.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *