Tisteln

tisteln_Under den subtila ytan döljs någonting storartat

väggarna blir återigen luddiga

och allt faller

Var är du?

din hud blir till någonting odefinierbart

och jag stryker din hand

rädd

tills den känns som hud igen

jag frågar dig om du är kvar

illamående

och fluff överallt

som svulster kommer de fram igenom golv och tak

väggar

tistelsår över hela kroppen

Jag kryper och känner en kropp,

liggandes framför mig.

Jag kräks.

Den krälar.

Ett filosofiskt samtal på en toalett.

Att bara fästa tanken på något konkret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *