Månens gröna blod

Morgonens kalla mörker sveper över mig, kretsande planeter.

Grusets torra väta Samtidigt havets torra vågor.

Jag ser i Blått, vad är? Det luktar Rosa, avsaknad?

 

Icke existerande läppar formar ord som inte finns,
tar emot sådant ingen vet.

 

Intet förstår Blått och Rosa. Även Svart.


Klockorna brinner. Spindlarna smetar ut sig.


Lever, lever mer än livet är dött. Hoppas inte träden ser mig.

ut_och_in_det_glittrar_ont_surrealism
Röken när den vita ensamma asfalten. Blir orolig.


Bläcket sprids i blodet. Förgiftar och glittrar. Majsfälten vill fly, de rör på sig. Men kommer ingenvart. Fyrkantigt? Nej, det är en döende.


Vi föds i blod och galla. Broarna sjunger,

Skräcken förgyller månens gröna blod, dimensionen ändras och öronen talar i tungor.


Frågor som ingen förstår: ställs av?
Tomt är svaret. Frågan ÄR svaret.

Bomullen sticker mig i händerna och inget blod.


Lägg tiden i en korg och smaka på den.
Bittert. Förruttnelse, men ändå upp och ned.

Under den gyllene linjen kryper insekter.
Döden inifrån och ut.
Sett allt salt, surt, bittert.


Solen är det.

Närmare är alltet som aldrig funnits.

Taggar , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *