Bilden på ångesten

bilder_pa_angest
Bild: Peter Klint

Dagarna efter nyår började det gå ner igen. Ett flertal händelser inträffade som skrämde mig och satte igång många processer inom mig. Man skulle kunna titulera dessa som modell: mindre trauman.

Det var skönt att man ändå kunde återkoppla känslorna med det som faktiskt hade skett. Det blir mycket enklare att hitta trådarna då. Många gånger så är det bara en riktig röra med känslor och människor, som frågar: ”har det hänt något?”

Det finns ingenting mer frustrerande då man ofta inte har en aning vad som dragit igång dessa kaoskänslor.

Men nu är det så att jag lever med något som tituleras bipolaritet. Den styr och ställer lite efter tycke och smak.
Den är en god vän, som tyvärr älskar att sabotera.

En dag så satte jag mig i en väns soffa med fullskalig ångest. Av någon anledning bad jag honom ta en bild på mig.

Han visste inte vad han skulle göra eller hur han kunde hjälpa. Han förstod inte varför jag bad om detta, och inte heller jag.

Sagt och gjort, så tog han fram telefonen och tog en bild. Men jag var inte nöjd. Stapplande så fick jag fram: ”med riktiga kameran.” Han fotograferar och nu när jag tänker efter, så ville jag ha en riktig bild, med en riktig kamera. På riktig ångest och på en tjej som känner sig riktigt vilse.

Han sköt, vi möttes, och gick varsin väg i våra huvuden.

Autenticitet var jag ute efter. Ett speglande av verkligheten, utifrån samtidigt inifrån.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *