Jag tittade på det.

Smakade på det.

Att sitta vid stängning och dricka bränt kaffe.

Hur det lirkar sig över smaklökarna. Och ned i strupen.

Det finns där.

Som en påminnelse av lugn.

En påminnelse av frihet.

En påpekan om misslyckande.

Det ter sig så harmlöst.

Kaffet som smakar hemtrevligt, bara för att miljön man sitter i ger en sådan ro.

Ett misslyckande.