Innergården

innergarden_suggestivt_konst

Det luktade inte bara fantastiskt gott, det luktade med färg.

Men i ditt ansikte finns jag inte.

Vi gick ut på innergården och den underligaste känsla kom över mig.

En känsla av icke-existerande barn, lekandes.

Denna känsla satt i väggarna, i träden och i mig.

Skratt och kritor.                                            I vinden som inte blåste.

Du är så fin” Nedklottrat på en träkant.

Det var så övergivet, fast ändå inte.

En syndikaliströrelse, en konstutställning, bisarra bilder.

Detta är konst.

Ett utsuddande av gränser, moral och etik.

Men i ditt ansikte finns jag inte.

Rosa galler, en man som sitter och läser, men det är inte därför han är där.

Han vaktar.

Långsamt sneglar han på mig och ler.

& jag ser att han har sett.

Sett att jag är samma skrot som han själv.

Och vad han vaktar är vår intensiva känsla.

Känslan att egentligen tillhöra något annat.

Taggar , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *