Category Archives: Drömmar

Te eller livet i en kopp

Vad är te? Är det bara en kopp med vatten och smak?

Eller är det egentligen någonting existentiellt med det? 

Om man tittar på botten och tittar noga så ser man blad. 

Blad som är livet. 

Livet i dess rätta bemärkelse.

Är det bara blad i en kopp?

Lukta på det. Insup doften, och känn känslorna som kommer med detta. 

Livet som grönskar.

Till trots att det är kokat och torkat. 

Titta på botten.

Se.

Upplev och njut.

Taggar , ,

Mannen från Kalix

Jag var sönderslagen i mina händer och söndergråten. Mitt hjärta var krossat. Jag föll in i hans armar, glasögonen mina vek sig lite, men det brydde jag mig inte om.

Han fick sina cigariller och tändare. Vi gick ut genom den låsta dörren.

Ut i kylan.

Där jag rökte min cigarill för första gången. Jag fick en av honom.

Man ska tydligen blöta dem med läpparna innan.

Mannen från Kalix lärde mig hur man gjorde.

Det var en omvälvande upplevelse.

Dels han, dels cigarillen.

Han stod framför mig i sin stora vinterjacka av seglartyp.

Han förklarade för mig att jag borde spänna av på ett väldigt rakt och ärligt sätt. Han är en mycket fin människa.

Man skulle tydligen elda lite på cigarillen innan man börjar röka den.

Han tröstade mig.

Han fanns.

Jag känner genuint för honom. Vi har samma humor och det är lätt att skratta med honom.

Det märks på honom att han har pondus och det gillar jag.

Självsäkerhet.

Han är mycket attraktiv i mångas ögon och han är mycket väl medveten om detta. På ett mycket jordnära sätt.

Han har en karisma som är få förunnat och jag funderar på om han är född med den eller jobbat fram den?

Hur kan jag få fram den?

Att bli den du är.

Med blåslagen kropp men livsgnistan är åter

Jag har fått livsgnistan tillbaka, med blåslagen kropp och uppskuret ben så har jag hittat drivet.

En man sade: ”du kommer utföra stordåd, och du kommer att missa dem om du tar livet av dig”

Han såg något i mig, som jag inte ser. Men jag hoppas.

Jag hoppas. Att den slutgiltiga lösningen inte behöver brukas.

Hjärtekross, ångest, vilja att skada sig själv.

Frenetiskt letar jag vassa föremål på rummet, men hittar inga.

Men här på Psyk, finns det så inspirerande människor, så mycket talang och idéer.

Det är så bortslösat.

Två män och jag har gått ihop med ett par affärsidéer som är riktigt bra.

Hoppas vi kommer ut snart och kan bygga våra projekt.

Kroppen gör ont men själen börjar komma åter.

Vissa människor helar.


Taggar , , ,

Huvudet

huvudet_mani_hypomani

Ett huvud spetsat på en pinne. Det ligger på sidan. Men personen är inte död. Huvudet blinkar med ögonen.

Detta är som en skräckfilm, och jag är publik.

Det tittar på mig.

Bisarra bilder, jag tänker på att jag lärde mig att när drömmarna blir riktigt märkliga så är det ett tecken på en kommande uppvarvning.

Detta kan stämma.

Det gäller att vara vaksam på dessa tidiga signaler. Bara att medvetandegöra hjälper.

Med hjälp av medicinering så får jag styra en aning. Att tänka på vad man gör, är ett sätt att lugna ned sig. Notera hur min hand griper koppen jag precis plockat ut ur diskmaskinen. Fokuserar.

Detta är fantastiskt att kunna göra. Det går inte utan medicinerna. Tänk hur jag motsatte mig medicinering i början. Om jag hade fått veta hur mycket rätt medicinering kan göra, så hade jag inte slagits så mycket för att slippa.

Taggar , ,

Mina actiondrömmar

mina_actiondrommar_dod_angest

Actiondrömmar och betong som grusas,

olyckor och kaos.

Ett enda virrvarr.

Ett tungt fordon över huvudet, redo att falla.

Rädsla, fruktan för döden.

Symbolik och symboler.

Splittras över väggarna.

Taggar , ,

Mördaren

mordaren_drommarJag har alldeles nyss vaknat, med mardrömmen kvar på hornhinnan. Jag vågar inte röra mig ifall hon skulle vara kvar.

Jag får skjuts av min vän, hem till mitt gamla hus. Barndomshemmet. Huset ligger på en återvändsgata och i slutet av den står en kvinna med en pistol riktad mot sin tinning. Jag blir så pass rädd att jag skyndar mig ut ur bilen och går långsamt in på gången som leder till dörren. Det känns som om att hastiga rörelser skulle leda till ett anfall. Tänk om pistolen riktas mot mig?

På vägen till huset så känner jag i fickorna och inser att mina nycklar är borta. Jag genar på tomten mot det stora trädet och ser min vän på långt håll, han har också insett att mina nycklar låg i bilen. Han kastar dem, ett riktigt långt kast, och de hamnar perfekt på en gren så jag kan nå dem. En lättnad.

Stegen vänds åter mor dörren, tryggheten. Vetskapen att det vandrar omkring en kvinna som är beväpnad gör att jag fruktar för livet. Nycklarna sätts i låset och det kärvar.

Jag kämpar med låset och plötsligt känner jag en närvaro till höger om mig. Jag vänder mig långsamt, och ser henne. Hon har fortfarande pistolen riktad mot huvudet. Men hon är arg. Hon har mördat förr. Det känns. Hennes hårda ilskna kyla strålar från henne.

Nu när hon är på nära håll, så ser jag att hennes ansikte är deformerat och missfärgat. Där munnen ska vara är bara ett hål. Ett hål av hud. Hennes ögon stirrar på mig med pistolen hårt tryckt mot sin tinning. Jag vet inte vad jag ska göra, om jag fortsätter med nycklarna så kan jag inte fokusera på henne. Och det måste jag göra, jag kan inte släppa henne med blicken. Det skulle kunna utlösa ett anfall. Men tryggheten är så nära.

Hon står bara och stirrar, hon gör ingenting och jag förstår inte varför hon jagar mig.

Jag chansar, jag krånglar med nycklarna, nu går det fort i drömmen och jag får upp dörren. Jag kommer in, men hinner inte låsa. Hon rusar efter mig och rycker och sliter vansinnigt i dörren och jag håller emot.

Sedan vaknar jag.

Jag vågar inte röra mig. Drömmen hänger kvar även i vaket tillstånd.

Att vara jagad i sådan oerhört långsam takt var något av det värsta jag varit med om. Det var ren och skär psykisk terror.

Det var en dröm där individens energi och händelserna påminner om det jag skrev om tidigare. I fredags. Den passiva aggressionen och dörrar som hålls emot. Fast dragit till sin spets. Det yttersta hotet.

Det var min hjärna som försökte processa det som kommit upp tidigare och gjorde det värre. Implementerade mördare, pistoler och skrämmande deformationer.

Taggar , ,

Den döda kvinnan

dod_somn

Hon är död.

Hon ligger på golvet, framför min säng. Vid sängkanten. Hennes utseende är atypiskt för en skräckfilm. En riktigt bra sådan. Men denna varelse som är av feminin art, kommer långsamt krypande upp för sängkanten, riktigt långsamt.

Hennes stripiga hår landar på täcket och släpas, samtidigt som hon rör sig mot mig.

Ibland ler hon ilsket, ibland inte, men man känner hennes vrede som riktas mot mig. Jag vet inte varför hon är arg och jag vet inte vad som komma skall om, och när hon når mig.

Men det är skrämmande bilder som befinner sig i rummet. Och att se dessa bilder med stängda och öppna ögon är riktigt skrämmande.

Hon kommer till mig på kvällen.

Det är det tillståndet jag hatar, mellantinget mellan sömn och vakenhet. Jag försöker på alla sätt jag kan, döva och avleda detta tillstånd.

Mellan dröm och vakenhet.

Taggar , ,

Hjärnan

hjarnan_drommar

Jag klär av mig och dyker ned under ytan.
Jag upptäcker nätverket av trådar som är hjärnan.

En stor sjö, så många banor, så mycket färg.

Pelare av glas.

De trådar som är färgade röda är de som anknyter höger och vänster hjärnhalva.

Pelarna sträcker sig till himlen. De stod där, strålande, tronande.
Skönhet i dess essens.

Skönheten i min visuella dröm om vackra röntgenbilder får mig att vakna med en helt magisk känsla.

Pelarna går ej att beskriva i ord.
En enormt stor och glittrande känsla sprider sig.

Jag står framför dem med häpnad över hur dessa har skapats.

Att få färdas i det mest komplexa som skapats är en gåva som är få förunnat samt att drömma i färg.

Taggar , , ,

Elektriciteten

elektriciteten_drommar

Elektricitet frigörs i hjärnan. Som en muskelsammandragning, skapad av el. En stöt, en rejäl sådan. Samt en dröm om en kvinna som envetet reser sig upp fast det är mycket halt. Hon står vid en järnvägsövergång och jag vet inte om hon klarar av att ta sig över den.

Ovetskapen om det var ett epilepsianfall. Rädsla.

Hon kan inte sluta, även fast jag som ser på, ser att det är tröstlöst att försöka.

Jag försöker hjälpa henne men jag får inte nå henne. Får inte hjälpa henne.

Mitt medvetande låter mig inte veta hur det gick för henne, hon kanske fortfarande kämpar.

Hennes kropp var mycket mager och man såg att hon var riktigt sjuk.

Kan det själ jag såg som kämpade så envetet?

 

Taggar , , ,

Vardagsfysik

vardagsfysik_grubbel

Att studera vardagsfysiken i vattenpärlor på en vindruta och ponera att man skulle bli yngre med åren.

Vad gör jag här?

Jag skriver.

Att titta på sina händer som har sett och känt så mycket. Känna och notera hur de greppar ting.
Tyngden i telefonen, flödet i vattnet som rinner över ens händer.

En visselpipa ljuder. Väcker mig. Väcker min trötta kropp.
Ljud i drömmar som nästan hörs på riktigt.

Det är såhär att vara jag.

Skrämmande bilder på hornhinnan.

Med händer som knutit sig.

Hårt.

Av ångest. Av drömmar.

Mardrömmar.

Att känna vatten som porlar över fingertopparna tar mig tillbaka.
Till verkligheten, verkligheten som möjligtvis är vår.

Taggar