Category Archives: Okategoriserat

Fobi

fobi_kanslor_terapi

Jag behöver ständigt påminna mig själv om att inte stänga av, stänga ner. Detta är någonting jag glömmer ofta. Väldigt ofta. Vid nedstängning så havererar allt.

Här har jag kommit fram till den kanske tydliga kedjan: Jag känner många saker som jag inte begriper alls. Därför trycker jag ned det under den metaforiska ytan, där man tror att det inte finns längre. Men det ligger där, ligger där och ruvar ägget som visst inte får finnas.

Men ibland så måste känslorna komma ut och släpps okontrollerat fram. Av detta så lär sig hjärnan att det är farligt och jobbigt att känna och man stoppar gladeligen ner det under ytan igen. Istället för att ta det när det kommer, omedelbart.

Att förhala. Förhala, allt ifrån brev och vardagsstress till katastrofer. ”Jag tar det sen.” Båda två dilemman är luriga på olika sätt.

Då man inte kan dra några slutsatser var känslan kan placeras, och inte heller kan konstatera vad det är för känsla så är det svårt att ta tag i det.

Den korta meningen jag har bestämt mig att bruka: ”ta det Nu,” har hjälpt ganska drastiskt.

Men ofta är det så, jag har gått i terapi ganska länge nu och de revolutionerande hjälpsamma sakerna, har varit så fruktansvärt enkla. Men jag har verkligen inte sett det tidigare och inte heller förstått det.

Det är nog det det handlar om, att få perspektiv och meningar implementerade i en, som man kan bruka sig av när de gamla sätten och de gamla orden inte fungerar längre.

Men detta har jag nu tappat och behöver påminna mig om att det har gått. Det har gått att ta tag i saker och ting på en gång. Även känslor.

Det måste man. Annars hamnar man i denna situation. På sista tiden så har jag blivit nästan fobisk för att känna känslor. Jag har velat döva in i det sista. Men verkligheten fungerar inte så. Man måste hantera saker och situationer som uppkommer. Man kan inte gå skyddad.

Taggar , ,

Ibland blir det inte mer/Sömntankar.

2008-11-30

Men jag såg att hon inte menade det