Saknad. Jag saknar henne, det är tomt. Men jag fokuserar på hunden.

Och nu hundförbereder jag. Hunden ska komma hem till oss idag. Då säkrar jag hemmet: för hunden, för katter och för oss. Inget löst skit framme.

Men skräcken kom igår: att jag ska förlora henne. Hon betyder så mycket.

Hon upptäcker nya saker med oss: varje dag. Melon fick hon smaka igår, det var nytt för henne. Det såg man. ”Vad är detta för skit?” ”Detta är konstigt.” Såg hon ut att säga. Men hon smakade och upptäckte att det var gott. Jag visade att man kunde äta melon på flera sätt.

Först tänkte hon ta hela melonen, men då förklarade jag att man inte ska äta skalet utan gnaga på den. Och jag hade inte något att skära melonen med, men den var delad, så jag bet loss bitar av den med mina egna tänder. Då tittade hon och lade huvudet på sned. Hon verkade gilla ljudet.

Underbara byracka! <3 Är inte detta lycka så vet jag inte vad lycka är.

Jag är hundförare igen!