Ut och in, det glittrar ont

ut och in_surrealism

Morgonens kalla mörker sveper över mig, kretsande planeter.

Grusets torra väta samtidigt havets torra vågor. Jag ser i blått, vad är detta? Det luktar rosa, avsaknad?

Icke existerande läppar formar ord som inte finns. Tar emot sådant ingen vet. Intet förstår det blå och rosa.

Klockorna brinner, spindlarna smetar ut sig. Lever mer än livet är dött. Hoppas inte träden ser mig.
Röken när den svarta ensamma asfalten svalnar.

Blir orolig.
Bläcket sprids i blodet, förgiftar och glittrar. Majsfälten vill fly, de rör på sig. Men kommer ingenvart.

Fyrkantigt? Nej, det är en döende.

Vi föds i blod och galla, broarna sjunger. Skräcken förgyller månens gröna blod.
Dimensioner ändras och öronen talar i tungor.

Frågor som ingen förstår ställs utav:
tomt är svaret. Frågan är svaret.

Bomullen sticker mig i händerna och inget blod. Lägg tiden i en korg och smaka på den.
Bitter är smaken, förruttnelse men ändå                                upp och ner.

Under den gyllene linjen kryper insekter.

Döden inifrån och ut. Sett allt salt, surt och bittert.
Solen är det.

Närmare är alltet som aldrig funnits.

Taggar , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *