Tryggheten i vitt

För första gången så såg jag henne med uppsatt hår: i vanliga fall så faller det längs sidorna i en mellanlång frisyr. Burrigt och busigt i lockar. Våren nalkas. Det kände jag: mycket kort i morse.

Det var dock lite den känslan hon förmedlade. Vår.

Hon är en kvinna, som från sedan första början, stått mig bi. Vet ej vart hon kom ifrån, vet ej hur länge hon stannar kvar: eller vart vi tar vägen. Men jag utgår ifrån den fina filosofin: så länge man lär så får man fortsättningsvis låna en individ.

Hon kommer skyndsamt in, vill veta.

Det här är allvar sade jag.”

Jag vet.”

Jag visste att hon visste.

Tack för att du är du.

Du skänker mig konstruktivitet, trygghet och framåtanda.