Det skenande tåget

Jag stirrar ödesmättat på min telefon.

Vad den ska avslöja vet jag ej.

Ångest river i bröstet, när personalen kommer och distribuerar medicin.

Ingen frågar om den oändliga tomheten.

Det kliar i benen.

Tankar på taxichauffören, om välgärningar, gentemot varandra.

Överdos. Igen. Som ett skenande tåg kom handlingarna, inga tankar på konsekvenser.

Orättvisa.

Att jag ser så samlad ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *