Jag är döende i bipolaritet och ingen agerar.

Prästen verkar dock bry sig. Tryggheten i vitt är på semester så hon kan inte komma till undsättning.

Jag har inget skydd. Jag tål nämligen ingen stämningsstabiliserande medicin.

Istället kom Doktorn i friluftsshorts. Engagerad och intresserad. Kanske jag möter honom idag. Hoppas det. Han kanske räddar mig.

Kyrkan hade en hemlig terass som jag gick ut på. Blommor, sol och vackra ting.

Jag fylldes av en lyrisk känsla.

Skönhet, i det lilla. 

Men jag är döende. Psyket dödar mig.