Änglar, finns dem?

Jag visste att hon var min, när hon erbjöd sig att platta mitt hår.

Hon var så noggrann. 

En klämma hämtades och hon tog sig tid. Jag blev stressad av hennes lugn. Jag ville ut och röka, men första utgång är 07.00. 

Med tålamod så satte hon sig på min säng, jag sattes på en stol. Hon satt mycket högre än mig: vi hade pumpat upp sängen så hon skulle få en bra arbetsposition.

Mitt tålamod fick vika sig: hennes lugn spred sig. Till mig.

Jag tänker mycket på Anna som försvann.

Hur kan hon vara som hon är?

Hon skickade en låt till mig. Och sedan en till… och en till… och flera till.

Jag blir alldeles varm i hjärtat.

Men med den första låte så undrar jag: vad är det hon skulle göra för mig menar hon?

Jag undrar många saker om henne.

En fråga ställdes av mig: ”är du på riktigt?”

”Ja.” Sade hon.

Många frågor som kommer ställas. 

En oerhört intressant människa.

Man möts inte för intet. Vi har något att lära av varandra. 

Det var meningen att vi skulle vara på samma plats vid samma tidpunkt.

Men dörren är stängd och hon räds icke!

Hon knackar och knackar.

Jag gläntar.

Min galna nyfikenhet kan ej hejdas gällande denna person.

Hur kan hon vara så lojal? Redan? Varför?

Mot mig? 

”Änglar skall ej vandra ensamma.” 

En trösterik låt, hon har oerhört bra musiksmak. 

Jag ska introducera henne för punk. Det är det enda hon inte lyssnar på. Men samma här: jag räds icke. 

Nu jävlar ska vi skapa.

I vackra toner av all sorts musik.