Hon

2007-09-07

Hennes desperata ångestskri ekar sakta ut genom
det tomma rummet.
Hon vill inte vara med längre, hon hade handlat
tidigare den dagen, då visste hon.

Det hade börjat med att solen sken, den var
alldeles för stark, himlen var alldeles för ljus
och träden var alldeles för gröna.

Det var för mycket för henne.
Hon hade sett en man tidigare, han påminde
om någon. Hon visste inte själv.

Han hade gett henne en blick och det var det
som skrämde henne. Fanns hon?
Hon visste inte själv.

De ropar på henne igen men hon vet att de
inte finns.
Hennes teorier är: antingen finns inte hon
men det gör de. Eller finns hon men inte
de.

Det är vad hon tror.

Hon handlade lite mjölk, ”att den tar slut så fort,”
tänkte hon.

Allt vi vet om henne är mycket påtagligt och sakligt.

Men ingen känner henne,  inte ens hon själv.
Om hon klarar detta så vet hon att saker kommer
att bli tydligare och hon själv kommer att bli starkare.

Men just nu ligger stora tvivel framför om hon har en
framtid. Hon ser den iallafall inte

Surrealism är en intressant sak, de flesta ser inte
sammanhanget i surrealism men det gör Hon.

Hon lever nämligen i en surrealistisk tavla,
tyvärr ser hon inte sitt sammanhang, då hon är
för nära och står mitt uppe i den.

Skriet ekar tyst i det mörka rummet. Hon har
stora tunga gardiner för annars kan hon inte sova.
De stänger iallafall solen ute.

Taggar , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *