Work in progress

Kollageskapandet och den grovt bra tjejen

Det jag gör, är att jag bygger kollage. Jag ligger nu inlagd igen och det är det jag har att göra.

Jag skulle behöva lära mig att ta det lugnt. Det kan jag inte. Jag gör saker exakt hela tiden.

Men att skapa kollage ger mig ett visst lugn.

Jag noterar att den ena saken är knäppare än den andra! Men det gör ingenting, och vad är knäppt kan man då fråga sig?

Men allt mellan en kultursida om sexualitet som porträtteras oerhört vackert av en konstnär, till egna fotografier och vänner.

Texten uppenbarar sig på en sida: ”spöken.”

Blandat med sjukhusbilder och urklipp.

Limmet kladdar mer än vad jag är nöjd med. Men det löser sig.

Så säger alltid min karl.

Det löser sig.”

Det vill jag gärna tro på, men jag gör inte det.

Jag tänker på ordet: ”Scrapbook.”

Scraps.”

Det andra inte vill ha. Skönheten i resterna. Resterna som andra tror är sopor.

One mans trash, another mans treasure.”

Det är fint.

Många tankar och definitioner flyger genom huvudet, det går fort.

Grovt.”

Vad är definitionen på grovt? ”Grovt bra?”

Jag slog upp det, grovlek, grövre, grov obscenitet. Jag gillar det.

Ett nytt ord för vagina blev jag informerad om. Ett bra och fint ord.

Vad är skillnaden på hastighet och fart?

Den definitionen kunde jag, men detta är sådant som inte många tänker på tror jag. Men jag gillar att stimulera hjärnan med intelligenta människor. Detta är givande. Anna som försvann gjorde intryck på mig.

Och även om vi ej kommer hålla kontakt så kommer jag vårda henne och hennes minne ömt.
Hon kom även med det första tipset som kan hjälpa mig och mitt destruktiva förhållningssätt till mina händer.

Men jag hoppas.

Men men, nu ska jag återgå till mitt Scrapbookande.

Grovt bra. Anna som försvann