Hypomani och skaparlusta som kvävs.

Jag blir tokig.
Texter samlas på hög,
i huvud,
på papper,
på telefonen,
på datorn.

Jag grimaserar. Åt vad kan man fråga?
Som en treåring som är sur.
För många ord och för mycket att hålla reda på.

Var skall orden samlas för att det ska kännas bra?

De bara samlas på hög.
Fingrarna kan inte skriva tillräckligt fort!

Var skall man stoppa orden någonstans, när det blir för många?

Till klassisk musik och jag känner mig på riktigt galen när orden
och texterna bara sätter sig i halsen.

Att känna luftstrupen snörpas åt med ett par ordentliga händer.
Att känna struphuvudet tryckas inåt. Inåt till där det inte ska
befinna sig. Det klickar liksom till.

Efter 5 minuter så har hjärnan inget syre.

Kategoriseringen bara gör det värre, då hamnar allt skräp gömt lite överallt istället.
Ett förfalskande av kaos som orden skapar och överväldigar.

Vad gör man av sig själv när man bara vill ta ett kliv ur kroppen?
Med för hög puls sprutar det bokstäver, ord och nummer ur mina fingrar.

För många.