Han stod och gjorde någon rutinkontroll, jag tog mod till mig och gick fram. 

Jag slogs av hur lång han var. Det hade jag ej noterat först. 

Med båtmässan på sniskan och rakad. 

Atypisk polis. 

Jag sade: ”ursäkta?”

Tiden jag har väntat har varit lång. 

Och jag har längtat. Trygghet.

Frågan var enkel: ”hej, kan jag få en kram?”

Osäkerhet i hur han skulle reagera.

Han log och sade: ”visst kan du få en kram”.

Han avbröt aldrig uppmärksamheten på sitt arbete: han var skarp, men kramen fick jag. 

Han var en snäll människa. 

Det kände man. 

Tack okända snälla polis för att du gjorde min dag. 

Detta tillsammans med andra saker som inträffar säger till mig: att någon eller något skickar sådant här för att glädja mig.

Kanske glädja mig så jag vill stanna kvar.

Kanske jag blir övertygad.