Jag känner så mycket.

En natt kom ett meddelande: ”är du vaken?”
Ja.”
Ska du med till Max?”
Lätt.”

02.00 var klockan.

Armar och ben ser ut som ett lejon har gått på.

Natten på Max.

Leka lekar.

Skratt och konstiga kommentarer.

Trasig. Men läkt. På gång att läka.


Lejontämjaren.


”Att jag gör en konstig grej och att du repeterar det för att göra det mer normalt är så sjukt kul.”

Underbara känslor kommer flygandes när jag tänker på lejontämjaren.

Vi lärde varandra saker och jag hoppas vi har mer att lära: jag vill inte att det tar slut.

Jag behöver mer än en sommar med lejontämjaren.