Vardagen

vardagen_depression

Jag mår så dåligt.

Jag vet inte om det är något särskilt som hänt. Men vi återkom från semestern och jag kraschade helt.

Kanske för att jag kom bort ifrån vardagen, bort från ångesten. Fly för en stund. Att ha snö precis utanför.

Det kändes så skönt att fly. Men man måste till sist åter till vardagen, eller så kommer den smygande.
Allt blir vardag till sist. Vart du än är.

Men jag förstår inte varför jag sjönk så lågt.

Innan semestern hade jag planer: söka jobb, studera, allt möjligt. Men det försvann.

Jag gick på en grupp som handlar om patientinformation gällande bipolär sjukdom, dagen vi kom hem. Där utlöstes vissa känslor och jag höll på att börja gråta. Ämnet var hur anhöriga drabbas av sjukdomen.

Att de lider med en.

Detta gjorde ont. Och i diskussionsgruppen så kände jag så många ting. Det kan vara så att det är av godo, men det var svårt att inte stänga av. Är svårt.

Jag höll på att överdosera, men det blev ”bara” lite för många tabletter. Detta är inte bra. Men det var inte lika mycket impuls som tidigare.

Det var mer överlagt, det fanns tankar med i bilden, men det gick ändå inte att hejda.

Jag tror att det är det bättre alternativet men det är inte bra. Jag fick skakningar i armar och ben och vaknade av detta.

Någonting måste göras. Jag måste bryta detta.

Jag vill inte behöva inläggning igen.

Taggar , , ,

3 Tankar om “Vardagen

  1. evakerstin skriver:

    Kära Gunilla
    På semester hade du en bra period. Efter en sådan kommer alltid en down. Har du dessutom lite samvetskval är det risk att sjunka djupare. Det går över, försök, om än det är svårt att affirmera:
    Så här är det idag, det är ok. Det går över.
    Det hjälper mig lite.
    Kramar om dig

  2. evakerstin skriver:

    ….. glömde att skriva: Varje gång jag är i mitt esse tro jag att det ska fortsätta så. När då ner kommer, kommer också besvikelsen.
    /Leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *