Nu har en ytterligare fantastisk människa gått bort.

Denna gång var det på grund av psykisk ohälsa.

Jag har som vanligt inga ord.

Denna unga kvinna älskade jag.

Precis som den första, rycktes hon bort för tidigt.

Sorgen bär vi alla inom oss nu.

Men det var så med Henne. Att träffade man henne en gång: så var man fast.

Med en strålande personlighet och ett underbart skratt så var det svårt att inte fastna.

En gång tröstade hon mig utan ord: genom att lägga sig som en filt över mig och min kropp i fåtöljen jag satt i.

Jag har svårt att förstå att detta är sant: när jag vaknade idag så trodde jag att det var en svår mardröm.

Mina minnen kommer: hon byggde en knasig låt till mig som hon först skrev till mig, sedan sjöng för mig. Vi skrattade. Hon hashtaggade: “#motmello”. Hon var så rolig. Men det mörka fanns i henne. Det såg man.

Utan sömn och med spöken som stör, så blir man sårbar.

Jag undrar hur hon kände och tänkte när hon började sluta sig?

Önskar jag kunde ha gjort mer. Men jag hoppas att hon vet.

Men detta som inträffat, är tyvärr sant. En länk är nu bruten i gruppen. Detta går aldrig att reparera.

Hoppas du får vila nu, älskade du.

Jag saknar dig.