Planeter

Idag går kanske jorden under, någon har hittat någon kod någonstans. Sådant tycker jag är mycket intressant.

Det kommer självklart en rädsla i mig, även fast jag vet att det kanske inte är det rationellaste.

Samtidigt så bryr jag mig inte, det blir som någon form av paradox i mig.

Jag har haft det så fruktansvärt bra på sista tiden. Bitar börja falla på plats och jag ser planer ta form.

Planeter ta form. Någonting har lagt sig tillrätta.

Nyheter!

Nu var det ett tag sedan jag har uppdaterat, mycket har hänt, och jag är åter på banan igen. Tiden som gått har både bestått av osämja, nya allianser och det absolut viktigaste: vägen till korrekt medicinering.

Under månaden Augusti så genomgick jag en ny second opinion-utredning. Fokus denna gång var ADHD/Autism- spektrumet.

Jag trodde dagligen att jag inte skulle klara det. Min vän, skjutsade mig många gånger, och var närvarande då jag behövde det.

Trots den stora motigheten, klarade vi oss igenom det.

Resultatet då? Jag fick en solklar ADHD- diagnos.

Efter en månad som var så intensiv så den kändes som tortyr, så har jag äntligen fått en ny mer lämplig medicin. Nu står jag på den lägsta dosen men effekt märks av redan. Efter 5 dagar.

Hoppas vi kan öka till optimal verksam dos.

Men jag har även en plan framåt.

Mentaliteten har förändrats: och jag ser hopp.

DBT ska även påbörjas, så sakteliga.

Snart kommer jag ha de optimala förutsättningarna att komma tillbaka fullt ut.

Hej igen mina vänner!

=)

1000 kr

Tusen kronor, bränt på ingenting.

På tåget blev jag aggressiv. Jag klev av. För att skydda andra och mig själv.

Jag var på en plats jag inte kände igen.

Destruktiva impulser matades mot mig.

Instruktioner jag fått, hjälpte mig att göra rätt.

Ta rätt beslut.

Se de negativa konsekvenser som eventuellt komma skulle.

Hitta ett kafé, leta efter benso, dricka kaffet, leta cigg.

Hittade cigg, ett dåligt beslut måste jag fatta.

Det minst dåliga beslutet av de kommande besluten.

Rökte cigaretter vid tågspåret.

Smakade äckel.

Vännen kom, till undsättning, med en blå springare.

Det bar av ett gäng mil, åter hemåt. Mot sjukhuset.

1000 kr.

Det skenande tåget

Jag stirrar ödesmättat på min telefon.

Vad den ska avslöja vet jag ej.

Ångest river i bröstet, när personalen kommer och distribuerar medicin.

Ingen frågar om den oändliga tomheten.

Det kliar i benen.

Tankar på taxichauffören, om välgärningar, gentemot varandra.

Överdos. Igen. Som ett skenande tåg kom handlingarna, inga tankar på konsekvenser.

Orättvisa.

Att jag ser så samlad ut.

Livsuppdatering 3

Nu är det så att jag har börjat med ett nytt hanteringssätt. Det kan låta hur ytligt som helst, men det är naglar. Att fixa naglar.

Det är terapi för mig.

Katterna mår bra och min bästis är bäst.

Den nyfunna vännen är en sådan jag kommer ha för livet.

När jag mår dåligt får blommorna lida.

Men jag kämpar på med dem. Och har lyckats behålla balkongen och fönsterbrädorna i skick.

Igår led jag. Något så fruktansvärt, inläggning var i hasorna, tankar på om jag skrev ut mig för tidigt. Den nyfunna vännen kom upp igår, jag mötte honom vid stationen.

Nu sitter vi alldeles för tidigt på min gröna balkong, röker elcigg och dricker kaffe.

 

Ibland får man andas.

Lukten av sjukhus

En form av trygghet, gula filtar och en brits.

Här elimineras många risker att skada sig själv. Inte alla, men många. Förutsatt att man är mottaglig för hjälp. 

Tryggheten till trots, vill jag hem. Om läkarna är på samma sida som jag, åker jag imorgon.

 

Blodtrycksfall

Jag skriker tills jag får blodtrycksfall.

Fyra förvirrade ögon tittar på mig. 

Det rinner ur mina ögon, men jag känner inte att jag gråter.

Kyrkan i Hallaröd


Dödsångest eller tro?

Misstro

Jag funderar på att läggas in på annan ort. Sjönk ifrån trevlig harmoni, till kaos. Härligt.

Han säger: ”det går över.”

Jag tror honom inte.