Tag Archives: drömmar

Flickan med det långa håret

Hon och jag hamnade på samma rum, nu sitter jag på sängkanten och hon ligger ned.

Vi var vänner sedan tidigare och när vi sågs var det som att bli omsluten.

Vi har mycket att säga varandra, men kan även vara tysta ihop.

Vi är mycket överens vart gränsen går.

Jalusiet som spärrade av sängarna är uppdraget. Kontakt.

Hon har nu fått UMP. (Ut med personal.)

Glädjen som spreds i rummet smittade av sig.

Jag kunde inte låta bli att känna lite optimism genom henne.

Att väckas utav glädje är fantastiskt.

Det som kändes var: frihet.

Taggar , ,

Med blåslagen kropp men livsgnistan är åter

Jag har fått livsgnistan tillbaka, med blåslagen kropp och uppskuret ben så har jag hittat drivet.

En man sade: ”du kommer utföra stordåd, och du kommer att missa dem om du tar livet av dig”

Han såg något i mig, som jag inte ser. Men jag hoppas.

Jag hoppas. Att den slutgiltiga lösningen inte behöver brukas.

Hjärtekross, ångest, vilja att skada sig själv.

Frenetiskt letar jag vassa föremål på rummet, men hittar inga.

Men här på Psyk, finns det så inspirerande människor, så mycket talang och idéer.

Det är så bortslösat.

Två män och jag har gått ihop med ett par affärsidéer som är riktigt bra.

Hoppas vi kommer ut snart och kan bygga våra projekt.

Kroppen gör ont men själen börjar komma åter.

Vissa människor helar.


Taggar , , ,

Att byta liv

att_byta_liv_psykisk_ohalsa

Att byta liv, efter min älskade katts Musses bortgång gick jag ned mig. Jag sov, skrek och grät. Efter tre dagar började jag missbruka bensodiazepiner, i mängder.

Nyligen kom Musse till mig i sömnen och talade till mig. Talade mig tillrätta.

Det handlar om rädsla.

Jag kommer fortfarande vara fruktansvärt rädd för vissa ting. Men man kan inte vara rädd för allt.

Man kan inte vara rädd för framtiden.

Nu har jag hittat några lärare som lett mig till ett nyare jag. Människor som lärt mig saker jag inte kunnat lära mig på 28 år.

Att stå upp för sig själv.

Även fast man mår skit.

Styrka.

Att byta liv.

Att byta inställning. Gå emot rädslan.

Rädslan för att må bra. Detta är säkert en realitet som kan tyckas märklig? Men det är nog många som kämpar med detta.

För vad har man att vänta sig på andra sidan?

Det är en skrämmande tanke att lämna allt det invanda. Lämna allt vad det dåliga måendet har med att göra.

”Stampar någon på mig, stampar jag 100 ggr tillbaka.” Men vad händer när man stampar på sig själv då?

Då måste man vända på det, bemöta sig själv med vänlighet. Extrem vänlighet. Vrid och vänd på en situation som en Rubriks Kub.

Du har pondus, men du använder den inte, du har det i dig. Använd det.”

Nu måste jag avancera, måste framåt.

Men ångesten är för stark. Jag tappar bollen hela tiden. Så fort jag går framåt, så går det två steg tillbaka.

 

Taggar , , , ,

Handgranaten

handgranaten_styrka_mod

Ge denna kvinna hennes vapen att skydda sig.

Ge henne styrkan att försvara sig mot den som angriper.

Ge henne henne sina vingar så hon kan överglänsa angriparen i strid.

Min önskan är att hon skall få leva i frid.

Inte behöva använda sina vapen.

Inte behöva nyttja sina krafter.
Sätta sig över angriparen.

Hon överlämnar sig i någons energi samtidigt som hon styr.

Ett hopp, en trygghet i sig själv.

Men hon är utrustad med vapen, stora, starka vassa vapen.

Hon vet att hon kan ta till dem, mycket artigt men också mycket brutalt.

Taggar , , , , ,

Förändring

förändring_forvirring_bakslag

Någonting hände när jag fyllde 28. Jag förändrades som person. Sedan skedde förändring efter jag blev inlagd.

Jag känner en tacksamhet över att jag lever.

Som jag aldrig känt förr. Detta gör mig lite ställd. Nu vet jag inte hur jag ska bete mig mot mig själv.

En känsla av att jag har valt rätt, rätt i många vägskäl. Inte alla, men de har lett mig framåt på vägen, även bakslagen. Även när det har varit som mörkast.

Men nu vet jag inte vad nästa steg är. Jag har vissa planer, och ett driv, ett driv och en mening. Jag undrar om detta är falskt?

Hoppet falnar.

Framåtandan försvinner, sakta.

Sedan kommer den åter, sedan försvinner den.

Om och om igen.

Hur ska jag kunna hålla kvar det?

Taggar , ,

Huvudet

huvudet_mani_hypomani

Ett huvud spetsat på en pinne. Det ligger på sidan. Men personen är inte död. Huvudet blinkar med ögonen.

Detta är som en skräckfilm, och jag är publik.

Det tittar på mig.

Bisarra bilder, jag tänker på att jag lärde mig att när drömmarna blir riktigt märkliga så är det ett tecken på en kommande uppvarvning.

Detta kan stämma.

Det gäller att vara vaksam på dessa tidiga signaler. Bara att medvetandegöra hjälper.

Med hjälp av medicinering så får jag styra en aning. Att tänka på vad man gör, är ett sätt att lugna ned sig. Notera hur min hand griper koppen jag precis plockat ut ur diskmaskinen. Fokuserar.

Detta är fantastiskt att kunna göra. Det går inte utan medicinerna. Tänk hur jag motsatte mig medicinering i början. Om jag hade fått veta hur mycket rätt medicinering kan göra, så hade jag inte slagits så mycket för att slippa.

Taggar , ,

Mina actiondrömmar

mina_actiondrommar_dod_angest

Actiondrömmar och betong som grusas,

olyckor och kaos.

Ett enda virrvarr.

Ett tungt fordon över huvudet, redo att falla.

Rädsla, fruktan för döden.

Symbolik och symboler.

Splittras över väggarna.

Taggar , ,

Mördaren

mordaren_drommarJag har alldeles nyss vaknat, med mardrömmen kvar på hornhinnan. Jag vågar inte röra mig ifall hon skulle vara kvar.

Jag får skjuts av min vän, hem till mitt gamla hus. Barndomshemmet. Huset ligger på en återvändsgata och i slutet av den står en kvinna med en pistol riktad mot sin tinning. Jag blir så pass rädd att jag skyndar mig ut ur bilen och går långsamt in på gången som leder till dörren. Det känns som om att hastiga rörelser skulle leda till ett anfall. Tänk om pistolen riktas mot mig?

På vägen till huset så känner jag i fickorna och inser att mina nycklar är borta. Jag genar på tomten mot det stora trädet och ser min vän på långt håll, han har också insett att mina nycklar låg i bilen. Han kastar dem, ett riktigt långt kast, och de hamnar perfekt på en gren så jag kan nå dem. En lättnad.

Stegen vänds åter mor dörren, tryggheten. Vetskapen att det vandrar omkring en kvinna som är beväpnad gör att jag fruktar för livet. Nycklarna sätts i låset och det kärvar.

Jag kämpar med låset och plötsligt känner jag en närvaro till höger om mig. Jag vänder mig långsamt, och ser henne. Hon har fortfarande pistolen riktad mot huvudet. Men hon är arg. Hon har mördat förr. Det känns. Hennes hårda ilskna kyla strålar från henne.

Nu när hon är på nära håll, så ser jag att hennes ansikte är deformerat och missfärgat. Där munnen ska vara är bara ett hål. Ett hål av hud. Hennes ögon stirrar på mig med pistolen hårt tryckt mot sin tinning. Jag vet inte vad jag ska göra, om jag fortsätter med nycklarna så kan jag inte fokusera på henne. Och det måste jag göra, jag kan inte släppa henne med blicken. Det skulle kunna utlösa ett anfall. Men tryggheten är så nära.

Hon står bara och stirrar, hon gör ingenting och jag förstår inte varför hon jagar mig.

Jag chansar, jag krånglar med nycklarna, nu går det fort i drömmen och jag får upp dörren. Jag kommer in, men hinner inte låsa. Hon rusar efter mig och rycker och sliter vansinnigt i dörren och jag håller emot.

Sedan vaknar jag.

Jag vågar inte röra mig. Drömmen hänger kvar även i vaket tillstånd.

Att vara jagad i sådan oerhört långsam takt var något av det värsta jag varit med om. Det var ren och skär psykisk terror.

Det var en dröm där individens energi och händelserna påminner om det jag skrev om tidigare. I fredags. Den passiva aggressionen och dörrar som hålls emot. Fast dragit till sin spets. Det yttersta hotet.

Det var min hjärna som försökte processa det som kommit upp tidigare och gjorde det värre. Implementerade mördare, pistoler och skrämmande deformationer.

Taggar , ,

Den döda kvinnan

dod_somn

Hon är död.

Hon ligger på golvet, framför min säng. Vid sängkanten. Hennes utseende är atypiskt för en skräckfilm. En riktigt bra sådan. Men denna varelse som är av feminin art, kommer långsamt krypande upp för sängkanten, riktigt långsamt.

Hennes stripiga hår landar på täcket och släpas, samtidigt som hon rör sig mot mig.

Ibland ler hon ilsket, ibland inte, men man känner hennes vrede som riktas mot mig. Jag vet inte varför hon är arg och jag vet inte vad som komma skall om, och när hon når mig.

Men det är skrämmande bilder som befinner sig i rummet. Och att se dessa bilder med stängda och öppna ögon är riktigt skrämmande.

Hon kommer till mig på kvällen.

Det är det tillståndet jag hatar, mellantinget mellan sömn och vakenhet. Jag försöker på alla sätt jag kan, döva och avleda detta tillstånd.

Mellan dröm och vakenhet.

Taggar , ,

Hjärnan

hjarnan_drommar

Jag klär av mig och dyker ned under ytan.
Jag upptäcker nätverket av trådar som är hjärnan.

En stor sjö, så många banor, så mycket färg.

Pelare av glas.

De trådar som är färgade röda är de som anknyter höger och vänster hjärnhalva.

Pelarna sträcker sig till himlen. De stod där, strålande, tronande.
Skönhet i dess essens.

Skönheten i min visuella dröm om vackra röntgenbilder får mig att vakna med en helt magisk känsla.

Pelarna går ej att beskriva i ord.
En enormt stor och glittrande känsla sprider sig.

Jag står framför dem med häpnad över hur dessa har skapats.

Att få färdas i det mest komplexa som skapats är en gåva som är få förunnat samt att drömma i färg.

Taggar , , ,