Tag Archives: ensamhet

St Görans

15 Mars.

Detta är en text som blickar tillbaka. Dag efter dag, åkte jag och min bästa vän in till st Görans. Av olika skäl åkte vi hem, gång på gång.

Denna bild är tagen i väntrummet, och porträtterar essensen av väntan.

Väntan på hjälp.

Taggar , , , ,

I smyg

Jag ser mina armar, bandagerade. Stora kompresser som döljer rispor.

Ledsenheten sprider sig, att jag har fallit åter i självskadebeteende. Desperationen lyser bakom ögonen.

Med en röst som inte riktigt bär. 

Tårar som rinner försiktigt (i smyg) utan att egentligen veta hur.

Taggar , , ,

Bipolär

Min erfarenhet av bipolaritet är att det är en jävla sjukdom att leva med när den inte är under kontroll.

Hög självmordsstatistik och svårt att hitta rätt balans i medicineringen. Få förstår den. Inte ens vi som har drabbats förstår den, hur skall då anhöriga begripa?

Jag har ställts inför människor som lämnat en och förlorat arbeten på grund av sjukdomen. Människor ger upp.

Det känns orättvist. Om jag inte skulle dyka upp på ett avtalat möte på grund av hjärtfel så skulle alla förstå. Nu när det sitter i huvudet så blir det: ”det är bara att rycka upp sig.”

Men vissa dagar är det svårt att stå, sitta upp.

Det är trasigt. En del fungerar inte.

Men jag ger inte upp.

Många gånger har jag tänkt på det.

Att ge upp.

Nu har jag ett annat driv, så det är inget snack om saken.

Här ges inte upp.

Det är tungt när folk lämnar en på grund av sjukdomen, men jag kan inte säga mer än att det är inte mitt fel. Jag kan inte klandra mig själv och slå på mig själv när andra inte förstår.

Jag försöker tafatt förklara, men det är svårt att sätta ord på.

Man kan inte säga mer än att vissa dagar så går det inte.


Taggar , ,

Första permissionen på egen hand

Första gången ensam. Nu kör vi permission på egen hand. Ensam. Tryggheten från avdelningen, samtidigt som frihetens ansvar.

Det är lite läskigt. Att bli lämnad åt sina egna tankar.

Lämna mig inte åt vargarna! Det är det enda jag känner.

Ensam, ensam står jag osäkert.

Jag har inte fixat att vara helt själv ännu. Länge.

Känslan av att att alltid vara fel, oavsett vart man är.

Ångest, ensamhet samt att inte veta vart man ska befinna sig.

Det är svårt.

Taggar , , , ,

Bördan

En börda, börda för samhället, vänner, instanser.

En börda.

Jag känner mig ensam, övergiven. Olycklig.

En börda.

Denna känsla är svår att vara i.

Inte trycka bort.

Men att känna sig i vägen, felplacerad och utan hud.

En börda.

Men detta är bara en känsla. Det är inte sanning måste jag intala mig, när jag känner så här.

Taggar , ,

En minut

en_minut_vakuum_angest

Jag har inga hanteringssätt. Nu ljuger jag. Jag har enbart ett fåtal kvar.

Varenda minut känns i själen.

Som ett hugg.

Efter hugg.

Och timmen förflyter långsamt.

Jag försöker hitta sätt att stimulera mig själv.

Alla hanteringssätt är fråntagna mig.

Nu har jag enbart ett fåtal kvar.

De flesta destruktiva är borta.

Och jag har ett fåtal konstruktiva.

Jag är frustrerad, och jag vet inte vad jag skall göra då. Speciellt om man känner sig låst. Vännen säger ifrån, rädslan över att jag skall göra någonting dumt gör nog honom rädd.

Det skulle göra mig rädd.

Och orolig.

Men nu så låter jag mest. Eftersom alla hanteringssätt är borta så är det enda jag kan göra är att skrika, ångestskria och att slå i saker.

Mer än så kan jag inte göra.

Som att vara fast i ett vakuum.

Taggar , ,

Sömn

Nu väntar jag på att någon skall ringa. Tiden segar sig fram.

Att hitta något att fördriva tiden med.

Sova.

Sova är en skön flykt.

Nu mår jag riktigt dåligt.

Och jag vet inte hur jag ska orka.

Taggar , ,

Ledsen

rp_Ledsen_vard_ensam-1024x576.jpg

Ingen kontakt har upprättats, mellan mig och vården. Jag känner mig extremt utelämnad och ensam. Chefen ringde men inget resultat.

Jag förstår inte varför det skall vara så svårt, jag är så ledsen.

Taggar , , ,

Vi bytte texter

IMG_8454

Jag har bytt texter med en kvinna som heter Eva-Kerstin, och en dikt som fick mig att känna, känna ordentligt, var denna:

Smärta

Smärta
känslor kommer ut
jag skriker och skriker
och hugger i färgen

Smärta
tårarna forsar
för mitt inre behöver
mitt inre det kräver
NÅGON

Det är inte så vanligt att jag känner in känslor där de hör hemma. Så denna dikt är ovanlig på det viset.


Hennes sida heter www.steeperz.com

 

Taggar ,

Jaga änglar

jaga_anglar_fobi

Ängeln svarade inte, ska man bli orolig? Nej, jag vände mig om och såg henne framför mig. Hon var en bit bort, att jaga änglar, är det värdigt?

Jag såg henne och funderade en bråkdel av en sekund om jag skulle jaga efter henne?

Det gjorde jag.

Hon är lite impulsiv, stressad och fantastiskt snäll. Hon hade visst dubbelbokat.

Jag sjönk. Tomheten infann sig.

När tomheten känns som när tomhet känns som värst.

Att fylla tomhet, hitta något annat som kan ge positiva konsekvenser.

Hon tog mig ut i världen. Ut i vimlet. Men jag var tvungen att kapsla in mig, för att klara av människorna som rusade omkring mig.

Jag stod i min bubbla, och såg världen mycket snabbt. Själv rörde jag mig i ultra-rapid. Kontrasten var märklig tyckte jag.

Jag funderade över detta en stund.

Men det var helt dugligt. Inga större uppenbarelser eller äventyr hände, men jag fick mig en Chai-latte.

Ängeln hjälpte mig att ta mig ut och det var den största förtjänsten. Även fast mötet inte blev som var tänkt så dög det. Då jag kom ut ur min trygghetszon.

Dagar som man inte orkar spendera ute, kanske man ibland ska spendera ute.

Om det såväl bara är för att exponera sig för den fobi som ligger under ytan. Och trösta sig med en Chai-latte.

Inte ett ord kom till mig, inte heller en tanke vågade visa sig. Inte en känsla. Det var helt tyst.

Men jag tittade på filmen framför mig, och insåg att jag inte var delaktig i någon av parterna.

Isolerad satt jag. Men jag var ute.

Ute.

Taggar , , , , ,