Tag Archives: filosofi

Te eller livet i en kopp

Vad är te? Är det bara en kopp med vatten och smak?

Eller är det egentligen någonting existentiellt med det? 

Om man tittar på botten och tittar noga så ser man blad. 

Blad som är livet. 

Livet i dess rätta bemärkelse.

Är det bara blad i en kopp?

Lukta på det. Insup doften, och känn känslorna som kommer med detta. 

Livet som grönskar.

Till trots att det är kokat och torkat. 

Titta på botten.

Se.

Upplev och njut.

Taggar , ,

Nattkafeét

nattkafeet_ledsenghet

Jag ankom till lokalen, med taxi. Tunnelbanan hade slutat gå. Men det hindrade inte mig. Man såg knappt skylten. Den var dolt upplyst, men tillräckligt för att se den.

När jag kom in i lokalen och tittade mig omkring så såg jag en skara människor. Jag slog mig ned.

Alla vi som satt i lokalen hade liknande sorgsna blickar.

Alla var så trasiga där.

Alla var så inne i sitt.

Jag frågade en taxichaufför när han skulle åka, han var ledsen och visste inte. ”Ett par timmar till.

Klockan var ca 03.00.

Jag svarade inte.

Vår kontakt avslutades där.

Ett sökande: efter vad?

Min önskan att knäcka någons näsben, kvarstår. Jag känner mig farlig.
Men egentligen vill jag bara ha en kram. Jag är inte farlig.

Sökande efter kontakt.

Bekräftelse.

Kärlek.

Jag sätter mig ned och beställer lugnt (fast det kokar på insidan) en tonfiskmacka och kaffe.

Beställningen kommer fort.

Mackan är riktigt god. Jag njuter av den en aning. Men det bubblar av känslor på insidan.

Hur ska jag klara mig?

Egentligen så hade jag inte råd med taxi, men på något vis får jag kontakt med en man som kan tänkas skjutsa mig.

Han sträckte tillbaka 200 kronor av de 300 jag skulle betala för att komma hem, men mitt samvete tillät inte detta. Jag hade tidigare påpekat för honom att jag hade dåligt med pengar.

Han var riktigt vänlig.

Jag sade: ”Nej, jag betalar dig för en tjänst, ta dina pengar.”

Under resan, så säger han: ”vad är detta för liv? Sitta i en Djävla bil fram och tillbaka. Jag har ingen kontakt med sonen.”

Jag visste inte vad jag skulle svara, men jag svarade: ”taxi är lika med trygghet, jag hyser stor stolthet för samtliga chaufförer. Taxi finns alltid när man behöver hjälp, till sjukhus, hem när man är för full, när man är vilsen.”

Han kunde inte ta till sig detta. Det såg man.

Sedan tystnade vi, vi satt i en Djävla bil, enade i ensamheten.

Här kan du stanna. Tack.”

Han: – ”Ha en trevlig kväll.”

Jag: ”Detsamma.”

 

Taggar , , , ,

Att nära såret, låta det blöda

att_nara_saret_lata_det_bloda_trauma

Att blöda ut ord, att vädra. Andas.

Idag mötte jag en mörk man. Han såg mycket i mig.

Vi satte oss ned och diskuterade. Jag frågade vad han hade sett och inte sett.

Han sade ”katten”: om du tittar på katten eller blomman för länge så övertänker du. Titta istället på variationen som finns.

Känsligheten är en god egenskap men övertänk inte. Det handlar om att välja sin taggar. Välja sina tillfällen.

Jag frågade vad jag hade gett honom, han sade: att han skulle stolt skulle berätta för nästa om en ung kvinna som tagit sig ut ur missbruk på egen hand.

Det är nog nu. Känslighet är något mycket vackert men det kan gå till överdrift.

Man måste tvätta såret. Nära det.

Han sade: ”andra ser i dig det du inte själv ser.”

Men styrkan ser jag faktiskt, jag riktar den bara fel. Rehabilitera sig själv. Avgifta sig själv. 

Lida ut det.

Det går över.

Såret läker, det kan gå upp igen, men skorpor bildas om du tar hand om det.

Taggar , , ,

Vem styr?

vem_styr_angest_tro

Ormarna slingrar sig,

kalla.

Vackra.

Men illamåendet sprider sig, illamåendet över dofter.

Dofter blir odörer.

 

Tröjan jag bär på är befläckad med blod.


Skönhet blir fulhet. Fulhet blir skönhet.

De säger att allt ligger i betraktarens ögon.

Mina ögon neutraliseras.

Ser ingenting.

Vem styr, styr över vad som är vad?

Taggar , ,

Månens gröna blod

Morgonens kalla mörker sveper över mig, kretsande planeter.

Grusets torra väta Samtidigt havets torra vågor.

Jag ser i Blått, vad är? Det luktar Rosa, avsaknad?

 

Icke existerande läppar formar ord som inte finns,
tar emot sådant ingen vet.

 

Intet förstår Blått och Rosa. Även Svart.


Klockorna brinner. Spindlarna smetar ut sig.


Lever, lever mer än livet är dött. Hoppas inte träden ser mig.

ut_och_in_det_glittrar_ont_surrealism
Röken när den vita ensamma asfalten. Blir orolig.


Bläcket sprids i blodet. Förgiftar och glittrar. Majsfälten vill fly, de rör på sig. Men kommer ingenvart. Fyrkantigt? Nej, det är en döende.


Vi föds i blod och galla. Broarna sjunger,

Skräcken förgyller månens gröna blod, dimensionen ändras och öronen talar i tungor.


Frågor som ingen förstår: ställs av?
Tomt är svaret. Frågan ÄR svaret.

Bomullen sticker mig i händerna och inget blod.


Lägg tiden i en korg och smaka på den.
Bittert. Förruttnelse, men ändå upp och ned.

Under den gyllene linjen kryper insekter.
Döden inifrån och ut.
Sett allt salt, surt, bittert.


Solen är det.

Närmare är alltet som aldrig funnits.

Taggar , ,

Rödlöken

rodloken_dissociation

Det är mina armar som rör sig.

Det är jag, intalar jag mig.

De rör sig mekaniskt.

Kniven tar sig igenom rödlöken, glider igenom strukturen.

Jag ser allting mycket tydligt.

Men det märkliga: det är inte jag.

Den delar på sig, och jag ser lagren.
Så tydligt!

De rör sig som de har ett eget liv.
Som om de tar egna initiativ.

Jag måste vakta tankarna så jag inte gör illa mig själv.

Men rödlöken framträder och jag bryter ned den i bitar.
Små, små bitar.

Studerar.
Vaktar.

Taggar

Katten

katten_vad_ar_verkligt

Katten som jag tror att det är, kommer mot mig. Svart och ståtlig. Men det visar sig att det är en man, en lång och rakryggad sådan.

Han transformerade sig.

Han vill mig något.

Genom hans transformation så försvann den dagdrömda katten.

Han konstaterar att han inte är en katt. Men vad är verkligt?

Den långa gestalten tornar upp framför mig. Han är inte av ondo.
Men han vill mig något.

Tala kan han inte, han gestikulerar och försöker få fram sin icke-talade mening.

Jag förstår honom inte. Hans frustration är stor. Gestalten är mörk och oerhört stolt.

Jag önskar att han kunde få formulera sig. Han mår dåligt, och att inte få tala, är fruktansvärt. Att inte få uttrycka sig.

Vem han är vet man inte. Jag blir inte rädd men osäker blir jag.

Att känna hur någons känslor spiller över på en själv.
Så var det med honom, att jag själv kände frustrationen.

Han försvann som i en snabb vind.

Omedelbart så släppte frustrationen.

Och jag står kvar i mitt kök och funderar på hur man uppfattar verkligheten.

Taggar ,

Universum

universum_somn_sjunker

Universum kom över mig den kvällen.

En påträngande närvaro. En sjunkande känsla.

Mina kanter suddades ut och närvaron trängde in i mig.

Jag kunde inte lyssna mer.

Jag kände mig illamående.

Det skedde precis innan sömnen trätt in.

Universum tränger in i mig genom huden.
Och jag känner att jag bleknar.

Dess närvaro är så skrämmande.
Men den är inte farlig.

Jag är inte orolig. Jag är inte rädd. Men det sjunker, sjunker fort.
Jag känner universums mörker och storhet.
I mig.

Och jag vänder mig om och omfamnar alltet och somnar i det sjunkande.

Taggar

Döden

Jag trodde aldrig att jag skulle få se denna dag.

Idag.

Att överleva sin tilltänkta dödsdag. Det har jag gjort idag och jag kan inte beskriva känslan. Hela mitt liv har jag trott att jag skulle ha varit död sedan länge. Ändå så har jag har betat av livet bit för bit.

Längs hela vägen så har jag valt livet. Ända sedan problematiken började, så har jag kämpat. Jag trodde aldrig att jag skulle uppnå denna ålder och nu vet jag inte vad jag ska göra med det liv jag valt.

Detta är en insikt som slår mig, att jag har överlevt den tilltänkta dödsdagen. Det är en märklig känsla. En känsla av glädje, stolthet och tacksamhet. Men jag har även tanken att jag har haft tur. Stor tur. Jag fylls av en värmande men samtidigt smärtande känsla i bröstet. Den är svår att definiera. Att jag utsatt mig för sådana faror med mina suicidförsök och överdoser.

En viss skuld och skam infinner sig också.

Men vid varje vägskäl har jag valt livet. Med resonemanget: Är det svårt, ta en dag i taget. Är det värre, ta en timme i taget. Är det outhärdligt, ta en minut i taget.

I varje skov av ångest, så har jag suttit minut för minut och valt livet. Det handlar om minuter. Minuter som jag stått ut, som har förvandlats till timmar. Som har förvandlats till dagar. Och jag har stått ut.

Och valt livet varje gång.

Nu är det dags att aktivt välja och frågor kommer: vilket liv är det jag har jag valt? Vad ska jag göra av resterande liv?

Inget firande skedde idag. En trevlig frukost och ett möte skedde med en ängel. Som inte fruktar, inte räds. Drar sig inte för vad hon säger. Vi talade om Försynen och Universum. Tal om existentiella ting och historier från förr beblandat med kaffe. Med kommande julpynt och ett hem som känns varmt och ombonat med gamla och nya fotografier.

Varför ska man vara rädd?

Jag kan inte haft en bättre födelsedag.

Taggar , , , ,

Själen

sjalen_existensialism

Solglasögonen till trots, så tittade barnet rakt in i mig, igenom mig.
Efter ett tag så låstes blicken fast i mig.

Med stora ögon, så liten så man nästan tror att det inte kan finnas.

Existentiella känslor far igenom min kropp, som ett positivt isande i ryggen.

Förståelsen och förlåtelsen som faktiskt finns i denna lilla varelse.

Att söka ögonkontakt, något av det första barn gör. Hur ska man veta hur man ska besvara detta på det djupa vis som barnet gör?

Det kändes som denna lilla person förstod så mycket mer än vad som är vedertaget.
Tänk att vilja säga ting och uttrycka saker i ord fast man inte har möjlighet till detta.

Vilken frustration.
Men att se, med stora ögon, se rakt in i den människan som är jag.

Ett återspeglande av sin egna själ i dessa vackra ögon i denna lilla person.

Och frågan återstår: vem är jag?

Taggar , ,