Tag Archives: förändring

Verktygslådan

Det handlar inte om ett hanteringssätt, det handlar om flera. Jag önskade att alla de destruktiva sätten skulle kunna omvandlas till en ”go-to”- grej. Men bästa vännen fick mig att förstå att det inte är så enkelt.

Det handlar nog snarare om ett komplext nätverk av saker och hanteringssätt. Att bygga upp sin så kallade verktygslåda.

Min största belastning är för närvarande stress. Stress som leder till ångest och ångest som leder till stress.

Får jag bukt på den inre stressen så får jag kanske bukt på mina destruktiva beteenden.

Taggar ,

Processen

Han som kom från Höör

Nu har vi äntligen träffats.

Och det blev bra.

Mycket misstänksamhet riktades orättfärdigt mot honom från min sida.

Med tåg färdades han.

Jag anlände alldeles för tidigt, i kylan stod jag.

Tåget kom, och han var verklig.

I keps och skäggväxt anlände han.

Men misstänksamhet är svårt att släppa.

Det här är en process.

Taggar , ,

Livsuppdatering 2

Det fungerade inte med stackars Magda, hon fick åka hem till katthemmet igen.

De sade att likaså som människor kan bli hospitaliserade kan katter bli institutionaliserade på katthem om de varit där för länge. Det var tråkigt.

Hon blommade upp igen väl på katthemmet. Hemma hos mig blev hon introvert.

Istället så satte jag mig ned i en av burarna, kvinnan lyfte ned en liten kattsäng på golvet. Långsamt kliver en liten svartvit pojke ut ur sängen. Han sträcker på sig när han tittar på mig.

Jag sträcker fram handen och han stryker sig mot den. Beslutet var trevande på grund av att en annan större katt hävdade sig på (i början) ett trevligt sätt. Men jag ville sitta en stund, vilket var klokt, annars hade det blivit fel.

Den stora katten började mobba den lilla killen. Fräsa och var allmänt otrevlig. Jag tänkte genast: ”han borde vara ensamkatt.”

Beslutet blev då enkelt: lilla killen.

Nu har vi en till familjemedlem. Bastard. På sina 3,5 kg trampar han numer lite halvkaxigt på vårt golv. Han har hittat hem.

Våren kommer och snart sommaren, planteringen har börjat. Jag har startat en blomsterblogg: www.gunillasvaxthus.se

Myllan jag leker med doftar, doftar barndom. Jag får fina flashbacks av det stora huset och mina träd och växter i barndomshemmet.

Dagen jag fick vara med och gräva upp en stor buske, och slå med spett.

Potatis är en hjärteväxt för mig, den ger så mycket. Så tacksam och vacker.

Potatis är nu satt, och börjar komma upp en aning.

Med hopp i hjärtat, ny behandling samt en ny vän kliver jag lite halvkaxigt framåt.

Taggar , , , ,

Trasighet eller att lagas med guld

Vi är alla här väldigt trasiga.

Men trasigheten gör att kärlet kan släppa in ljuset.

Att lagas med guld.

Taggar , , , ,

Nycklar

Jag har bestämt mig, tror jag. Jag kan inte fly. Igen.

En motgång kan inte få mig att rusa till sjukhus.

På något vis måste jag axla ansvaret och se lösningar. Jag säger inte att det kommer bli enkelt, inte heller att sjukhus är fel. Men just nu, är sjukhus för mig, en flykt från ansvar.

Jag vill inte se vad jag har handlat för mycket eller inse att banken inte är villig att ge mig det lån jag behöver för att flytta från en lägenhet jag inte trivs i. Jag vill inte möta de problem som kräver omedelbar problemlösning.

När de stora motgångarna dök upp igår, tänkte hjärnan slentrianmässigt: ”man kanske skulle dö?”

Katastrofalt att hjärnan har det som första alternativ. När man tittar på det objektivt.

Men jag har ett val. Jag insåg igår efter mycket funderande samt en resa till sjukhuset, där jag satt i entréhallen och gjorde ingenting att jag måste stanna upp.

Jag tittade på min ångest och alla problem. Jag tittade på tanken: ”man kanske skulle dö?” Och insikten var: ”Nej.” Nej till att fly. En trotsighet infann sig, i positiv bemärkelse.

Att allt kan lösas. Hur? Det är dolt i dimma, men det måste gå.

Tålamod. Det är nog en nyckel.

Att vänta ut tiden. Så kommer lösningar.

 

Taggar , , ,

I mina händer

‎2015-12-15

Att känna det i händerna, övergreppet.

Fysiskt känna det. Jag fick flashbacks som kändes i kroppen. Med äckelkänslor och illamående.

Att skapa sig nya erfarenheter angående samma ting. Är fantastiskt. Att känna samma sak i nya situationer. Känna nya i ting i händerna. Hud mot hud.

Tycker du om att röra vid mig?” Och att inte kunna svara, på grund av kärleken som överväldigar en.

En vänskap. En närhet.

På det finaste sättet.

Taggar , , , ,

Med blåslagen kropp men livsgnistan är åter

Jag har fått livsgnistan tillbaka, med blåslagen kropp och uppskuret ben så har jag hittat drivet.

En man sade: ”du kommer utföra stordåd, och du kommer att missa dem om du tar livet av dig”

Han såg något i mig, som jag inte ser. Men jag hoppas.

Jag hoppas. Att den slutgiltiga lösningen inte behöver brukas.

Hjärtekross, ångest, vilja att skada sig själv.

Frenetiskt letar jag vassa föremål på rummet, men hittar inga.

Men här på Psyk, finns det så inspirerande människor, så mycket talang och idéer.

Det är så bortslösat.

Två män och jag har gått ihop med ett par affärsidéer som är riktigt bra.

Hoppas vi kommer ut snart och kan bygga våra projekt.

Kroppen gör ont men själen börjar komma åter.

Vissa människor helar.


Taggar , , ,

Nej

nej_granser

Nej

Idag insåg jag att jag måste säga nej.

Jag insåg att det var det som fick bägaren att rinna över.

Det var inte ett stort nej, men ett nej ändå.

Vem skulle jag vara om jag inte sade nej, vem skulle jag bli om jag sade nej?

Ok här gäller diplomati. Motivering. Jag vill inte såra.

Men jag måste tänka på mig själv.

Det var en för stor uppgift för mig.

Jag måste säga nej.

Lära mig, vid 29 års ålder.

 

Taggar ,

Att byta liv

att_byta_liv_psykisk_ohalsa

Att byta liv, efter min älskade katts Musses bortgång gick jag ned mig. Jag sov, skrek och grät. Efter tre dagar började jag missbruka bensodiazepiner, i mängder.

Nyligen kom Musse till mig i sömnen och talade till mig. Talade mig tillrätta.

Det handlar om rädsla.

Jag kommer fortfarande vara fruktansvärt rädd för vissa ting. Men man kan inte vara rädd för allt.

Man kan inte vara rädd för framtiden.

Nu har jag hittat några lärare som lett mig till ett nyare jag. Människor som lärt mig saker jag inte kunnat lära mig på 28 år.

Att stå upp för sig själv.

Även fast man mår skit.

Styrka.

Att byta liv.

Att byta inställning. Gå emot rädslan.

Rädslan för att må bra. Detta är säkert en realitet som kan tyckas märklig? Men det är nog många som kämpar med detta.

För vad har man att vänta sig på andra sidan?

Det är en skrämmande tanke att lämna allt det invanda. Lämna allt vad det dåliga måendet har med att göra.

”Stampar någon på mig, stampar jag 100 ggr tillbaka.” Men vad händer när man stampar på sig själv då?

Då måste man vända på det, bemöta sig själv med vänlighet. Extrem vänlighet. Vrid och vänd på en situation som en Rubriks Kub.

Du har pondus, men du använder den inte, du har det i dig. Använd det.”

Nu måste jag avancera, måste framåt.

Men ångesten är för stark. Jag tappar bollen hela tiden. Så fort jag går framåt, så går det två steg tillbaka.

 

Taggar , , , ,

Draken, skammen och framtiden

draken_skammen_och_framtiden_skuld_skam

Du behöver inte mata Din drake, vilken den än är.

Jag bär på så mycket skuld och skam. Men det är svårt att få tag i. Vad kan det bero på? Men draken livnär sig på skuld och skam.

Man kan alltid be om förlåtelse.
Ge förlåtelse.

Annars tar du på dig världen.
Ta inte på dig världen.

Det är inte din roll att axla. 

Bär inte andras smärtor.

En livsförändring. Sorg på sorg, bearbetning. Ilska, nej vrede.

Varför var/är allting mitt fel? Världen är skapad, och någonting styr skutan. Jag måste lära mig att fokusera på min jolle.

Vart ska jag? JAG? Tillsammans med mina Medseglare förstås.


Tålamod, sade hon:

tålamod


Det är en nyckel.

Att jag får finna frid i nuet.

Fokusera på det.

Taggar , , ,