Tag Archives: gammalt

Dagen jag åkte fort

Dagen jag åkte fort.

Jag,

i en bil.

På en bil.

Med en människa, farlig människa.

Fort,

fort.

En äventyrslusta, en vanföreställning om frihet.

Vinden far ilsket i håret.

Aggressivitet.

En så kallad kärlek.

Passion.

Passion för livet.

För varandra.

Ingen indikering på att sakta ned.

Polisen kommer med händerna på pistolerna.

Taggar , , ,

Draken, skammen och framtiden

draken_skammen_och_framtiden_skuld_skam

Du behöver inte mata Din drake, vilken den än är.

Jag bär på så mycket skuld och skam. Men det är svårt att få tag i. Vad kan det bero på? Men draken livnär sig på skuld och skam.

Man kan alltid be om förlåtelse.
Ge förlåtelse.

Annars tar du på dig världen.
Ta inte på dig världen.

Det är inte din roll att axla. 

Bär inte andras smärtor.

En livsförändring. Sorg på sorg, bearbetning. Ilska, nej vrede.

Varför var/är allting mitt fel? Världen är skapad, och någonting styr skutan. Jag måste lära mig att fokusera på min jolle.

Vart ska jag? JAG? Tillsammans med mina Medseglare förstås.


Tålamod, sade hon:

tålamod


Det är en nyckel.

Att jag får finna frid i nuet.

Fokusera på det.

Taggar , , ,

Den fyrkantiga boxen

den_fyrkantiga-boxen_trauma

Det fyrkantiga boxen

Den fyrkantiga boxen som ligger djupt inom mig.

Den är svart och otymplig, stor.

Idag trodde jag att jag skulle få den ur mig, lyfta ut den på golvet och titta på den.

Men så blev inte fallet. Min samtalskontakt var sjuk.

Att se på den med dubbla ögon, och reflekteras. Reflektera.

Frågan: varför? kommer jag aldrig få svar på.

Ingen kan skada sanningen.

Ingen kan ändra sanningen.

Jag är kall.

 

Taggar , ,

Månens gröna blod

Morgonens kalla mörker sveper över mig, kretsande planeter.

Grusets torra väta Samtidigt havets torra vågor.

Jag ser i Blått, vad är? Det luktar Rosa, avsaknad?

 

Icke existerande läppar formar ord som inte finns,
tar emot sådant ingen vet.

 

Intet förstår Blått och Rosa. Även Svart.


Klockorna brinner. Spindlarna smetar ut sig.


Lever, lever mer än livet är dött. Hoppas inte träden ser mig.

ut_och_in_det_glittrar_ont_surrealism
Röken när den vita ensamma asfalten. Blir orolig.


Bläcket sprids i blodet. Förgiftar och glittrar. Majsfälten vill fly, de rör på sig. Men kommer ingenvart. Fyrkantigt? Nej, det är en döende.


Vi föds i blod och galla. Broarna sjunger,

Skräcken förgyller månens gröna blod, dimensionen ändras och öronen talar i tungor.


Frågor som ingen förstår: ställs av?
Tomt är svaret. Frågan ÄR svaret.

Bomullen sticker mig i händerna och inget blod.


Lägg tiden i en korg och smaka på den.
Bittert. Förruttnelse, men ändå upp och ned.

Under den gyllene linjen kryper insekter.
Döden inifrån och ut.
Sett allt salt, surt, bittert.


Solen är det.

Närmare är alltet som aldrig funnits.

Taggar , ,

Honom

honom_ångest_kärlek

Jag är han, han är jag.

Samma historia samma själ.

Jag känner med honom, som honom. Inom honom.

Taggar , ,

Varelsen

varelsen_frihet_karlek

Jag går i ett konstant trauma känns det som, jag har aldrig haft känsla för tid, rum eller plats. Eller mening.

 

– Åh! Jag skrev poesi om ugglor!

 

Vems fotsteg följer jag?

Hon vill skydda mig, det känns i hennes kramar. Men ändå så har jag svårt att lyssna.
Slungas tillbaka till svunnen tid. Så som kramper kommer det minnen.

Relation efter relation.

En röst i nuet: ”du såg så rädd ut?”
Nej, svarar jag med det hårda skalet på.

Ett sms bryter av.

Jag vandrar i trauma upp till knäna.
Och återupplevande
vaksamhet
minnesförlust

är daglig dags.

Hur länge dröjer kollapsen?

Men det enda jag vill är att döva.

Litar du på mig?”
Jag vet inte.”

En vacker kvinna dansar, själv.

Hon säger med det skönaste leende:”varför är jag den enda som dansar?”

De tre andra sitter hänförda. Men ändå i sina egna världar. Tillsammans.

Hennes ord sjunker in, och de tre andra ansluter sig till dansen.
Vi upplöstes och andades samma luft. När inga konturer finns längre.

Varför kan man inte alltid få känna såhär?

Sluta vara så snygg.”

Med gungande rörelser dansar vi, nära, nära.

Jo det gör jag, litar på dig.”
Det visste jag redan, men det var skönt att höra det från dina läppar.”

Vi är befinner oss inte kvar i lägenheten längre. Vi är på taket, i himlen och i jorden. I våra hjärtan.

Lycka och sorg finns i samma rum, i samma människor, snart så kunde jag inte känna om det var hans känslor som existerade. Om vi existerade överhuvudtaget.

Vi var ett väsen med samma livskraft, samma tyngd. Samma sorg.

Alltet samlat i den lilla ettan i den stora staden med vinflaskor på bordet.

Och människor som bara gråter, skrattar, andas och njuter.
Fyllda av kärlek.

 

Taggar , , , , ,

Pjäsen

pjasen_mani

En text som jag har svårt att få ihop, den är så splittrad. En rad här och en rad där. Som en märklig pjäs.

Jag har illustrerat vid sidan av, vilka miljöer det utspelar sig.

Jag blir förvirrad av texten, jag var förvirrad när jag skrev den och jag får inte ihop det.

Redigeringen är oerhört svår.

Rader om kompasser, fåglar och flimrande tv-apparater.

För mycket tidshopp, fast jag skrev den i ett stycke. Jag vet inte om jag vågar publicera den som den är, eller om jag kommer att uppfattas som galen.

Jag anser att jag har skrivit och gjort mycket märkliga ting. Men vem kan förtälja? Det finns inga referenser.

Mellanrummen i tidshoppen i texten är vackra. Det är dem som gör texten begriplig. För genom dem kan man dra slutsatsen att en mycket stressad och manisk person har skrivit detta.

Att hjärnan går så snabbt och på högvarv att den missar mellanspelen. Då är det svårt att få fram meningen med meningarna.

En text om att det trasiga kanske kan limmas.

Citering, en dialog. Med en magisk känsla.

Ett avslut om döden och skrivandet.

Att inte förstå sina egna upphittade texter, som har legat undanstoppade i pärmar, lådor och garderober. Skrynkliga, utrivna.

En längtan efter sjukhus, rop på hjälp. Ingen som lyssnar. Och äga ett hem som inte är mitt.

Taggar , , ,

Smaken

smak_verklighet_bipolar

Allt smakar konstigt,
vatten.

Rädd för att bli sjuk.

Magförgiftad, matförgiftad.

Köttfärs.

Ingenting är som det brukar vara.
Allt går för sakta.
Men ändå är sömnen befriande.
16 timmar och missat jobb.

Märkliga lukter som jag inte är säker på om andra känner.

Sovande vakna drömmar med ord som imploderar och exploderar likt nyårsraketer.
Kanske som universum.

Orden kanske var början.

Jag känner då och då att jag vaknar i svett. Oro.
Jag fryser och är rädd.

Är det klokt att ta beslut i sömn?

Äggen slängde jag i det så kallade morse, det jag tänkte äta till frukost.
Klockan var ett.

Jag störs av problemet med smaken.

Kanske jag får hålla mig till välbekanta smaker.
De som tröstar. Omhuldar, som en varm skål med makaroner.
Och gurka, svensk gurka.

Jag lagar mat bara för att kasta den.

Vill inte känna giftsmaken.

Att hantera en spis, blir ett väldigt stort uppdrag.

Maten kastas, den smakar fel.
Och hungern är stor.

 

Taggar , ,

Verkligheten

verkligheten_kaos

Jag är inkapslad, avskiljd från verkligheten.

Väggarna skyddar, men förvirring råder.

Ingen kontroll.

Men kaoskontrollen finns, hur detta nu kan finnas?

Jag är avskiljd från verkligheten.

Allt för intensiv.

Min säkerhet och min otrygghet.

Ibland hatar jag dessa väggar, men det är ändå dessa som förhindrar att jag spricker.

Jag är bubblan.

Min säkerhet, min otrygghet, mitt kaos.

Taggar , ,