Tag Archives: glädje

Processen

Han som kom från Höör

Nu har vi äntligen träffats.

Och det blev bra.

Mycket misstänksamhet riktades orättfärdigt mot honom från min sida.

Med tåg färdades han.

Jag anlände alldeles för tidigt, i kylan stod jag.

Tåget kom, och han var verklig.

I keps och skäggväxt anlände han.

Men misstänksamhet är svårt att släppa.

Det här är en process.

Taggar , ,

Livsuppdatering 2

Det fungerade inte med stackars Magda, hon fick åka hem till katthemmet igen.

De sade att likaså som människor kan bli hospitaliserade kan katter bli institutionaliserade på katthem om de varit där för länge. Det var tråkigt.

Hon blommade upp igen väl på katthemmet. Hemma hos mig blev hon introvert.

Istället så satte jag mig ned i en av burarna, kvinnan lyfte ned en liten kattsäng på golvet. Långsamt kliver en liten svartvit pojke ut ur sängen. Han sträcker på sig när han tittar på mig.

Jag sträcker fram handen och han stryker sig mot den. Beslutet var trevande på grund av att en annan större katt hävdade sig på (i början) ett trevligt sätt. Men jag ville sitta en stund, vilket var klokt, annars hade det blivit fel.

Den stora katten började mobba den lilla killen. Fräsa och var allmänt otrevlig. Jag tänkte genast: ”han borde vara ensamkatt.”

Beslutet blev då enkelt: lilla killen.

Nu har vi en till familjemedlem. Bastard. På sina 3,5 kg trampar han numer lite halvkaxigt på vårt golv. Han har hittat hem.

Våren kommer och snart sommaren, planteringen har börjat. Jag har startat en blomsterblogg: www.gunillasvaxthus.se

Myllan jag leker med doftar, doftar barndom. Jag får fina flashbacks av det stora huset och mina träd och växter i barndomshemmet.

Dagen jag fick vara med och gräva upp en stor buske, och slå med spett.

Potatis är en hjärteväxt för mig, den ger så mycket. Så tacksam och vacker.

Potatis är nu satt, och börjar komma upp en aning.

Med hopp i hjärtat, ny behandling samt en ny vän kliver jag lite halvkaxigt framåt.

Taggar , , , ,

En bild i timmen eller riktig vänskap

en_bild_i_taget_vänskap

Att känna kärleken till en vän, en nyfunnen, är stark. Detta är ovanligt. Riktiga vänner. Som finns där för en när man behöver dem som mest.

Ett meddelande 07.18 som gör en lycklig i själen.

Synk.

Att vara på samma plan, jämt.

Det är nästan övernaturligt.

Kärleken som känns i ord. Fina små bilder.

Rädsla för att göra mig besviken, rädsla för att jag skall såra.

Men en öppenhet och enorm vänlighet. Fantastiskt bra idéer och support när det är som svårast.

En tom dag innebär ångest för mig.

Hennes idé: dokumentera dagen, illustrerat i bilder. Foton av dagen. ”känn ingen press” sade hon. Jag kände ingen press. Utan motivation. Att göra något. Det blev ca en bild i timmen.

En bild på ett par blöta ben, efter dusch, ett köksbord med kaffekoppar och en hand, när Mobila Teamet kom till mig. Enkla grejer. Fixa med blommorna.

Men denna idé fick mig att göra saker. Aktivera mig. Att få ”sängselfies” är inte så kul. Eller ben som ligger under täcket med ett par katter.

Motivation att få på sig de fula mjuka kläderna som ligger vid sängkanten och ta bilder.

Eventuellt på med de vanliga kläderna, jeansen och linne, men det blev ett senare projekt.

Men hennes ord, hennes hjärna. Orden går rätt in i själen. Och omsluter mitt hjärta.

Taggar , , ,

Fina människor

fina_manniskor_emotionell

Stödet jag har fått från medpatienter, vänner samt personal och mina läsare är helt enormt. Förståelsen och kärleken.

Tjejen med det blonda håret, vi skrattade åt nationaldagsfirandet. Sådan fin energi att bara höra i rummet bredvid. Hennes skratt som spreds som vinden. Hennes vackra ögon som snällt stirrar rakt in i ens själ. (Hon sade sarkastiskt: ”åh vad begåvad.” Åt trumslagaren. Vilka blickar vi fick!) Hon berättar om bristen på saker att berätta. Detta är något jag kan relatera till. Oprovocerad ångest och sorg som kommer över en. Slår undan fötterna. Man ser att hon är ledsen i ögonen, långt där bakom. Om luften, som bara går ur en ibland.

Det kom en nyanländ till rummet. Helt klädd i svart, stora skor. De gick igenom hennes saker, och hon blev satt i väntan. Väntan på läkarbedömning. Hon kommer fram, mycket rakt mot mig: ”vill du snacka?” I låg ton.

Jag svarar: ”vill du?”

Hon sätter sig på stolen bredvid mig och det visar sig att även hon är mycket trasig.

Väntan på läkaren blev för mycket för henne. Hon blev mycket frustrerad över att hon inte fick gå och röka som hon ville. Och det förstår jag. Nikotinabstinens och psykisk ohälsa är inte en bra kombinering. Jag påminde henne om att andas. Vi andades ihop. Hon började få okonstruktiva tankar, och jag sade tydligt att så kan vi inte göra. Destruktivt.

Jag haffade läkaren när jag var på väg ut, läkaren är vänlig men stressad, hon säger: ”jättefort.”

Jag förklarade snabbt läget. Att tjejen behöver gå ut med personal. Snart. Jag tror det sjönk in på sättet jag menade det.

Senare så hämtade den svartklädda tjejen kaffe till mig. En vänlighetsgest. Vi talade om många ting, bland annat om dagen hon inte ville leva. Och oj, vad det kändes i hjärtat. Med talande mörka ögon, och sorg. Jag mindes när jag själv stod vid tåget och ville avsluta mitt liv.

Hon promotade mig varmt på sin blogg. Jag gav henne en kram. Av tacksamhet. Vilken fin tjej men tyvärr mycket trasig.

Den trevliga äldre damen sade: ”var och en blir salig på sin tro.” Och det stämmer ju. Kloka ord som jag inte hört förr.

Den blonda tjejen och jag satt och pratade om hur vi tänkte om våra framtida tatueringar. Och vi visade bilder för damen, hon brast ut i asgarv. Hur vi skulle tolka detta visste varken tjejen eller jag.

Men skratten jag har delat på denna avdelning har varit frigörande. Förlösande.

Taggar , ,

Läkarsamtalet del två

Läkarsamtalet gick alldeles ypperligt. Vi enades, och i samråd så skall vi fasa ut de mediciner som kan stå i vägen, men behålla dem som fungerar bra.

Nu har jag hittat alternativa vägar att gå.

Taggar ,

Rutiner

rutiner_karlek_ostmacka

För ett tag sedan var jag på en poesiafton, där mötte jag en mycket fin människa. Här kommer en av hans fantastiska texter.

En ostmackas betydelse

Hur kan en ostmacka vara
symbolen för trygghet
och ett gott liv, för min del?
Jo, för att varje morgon
slår ostmackan i min hand fast
att jag har en vana
En rutin som är som milstolpar
i tiden
Milstolpar som fäster
mitt annars så
kaotiska och vilda sinne
vid trygga punkter
längs HELA tidens långa sträcka
Trygghet jag kan vila på

Hans sida heter www.cjdiktar.blogspot.se

Taggar , ,

Människor

manniskor_hopp

Det finns gott i människor,
märker jag ibland.

Sporadiskt.

Men ibland vill andra en väl,
främlingar.

Och hoppet börjar pyra.

Taggar ,

Bergen och dimman

berg_harmoni_natur

Bergen stod tysta i dimman.

Reste sig rakryggade.

Snön leker i håret och jag känner mig fri.

Jag slänger mig i en driva, jag bryr mig inte om att folket tittar och funderar.

Tittar upp mot himlen.

Jag tittar på dimman.

Tittar på mitt inre.

Ser harmoni.
Ser lugn.

Taggar , ,

I mina öron

i_oronen_karlek

Du är i mina öron

i mina händer.

I mitt hjärta.

Taggar , ,

Resonans

resonans

Marken är frusen, ett knastrande under fötterna.

Ett ljud som ger resonans i mig.

Sprids i fötterna, benen. Låren, och resonerar vidare in i själen.

Taggar , ,