Tag Archives: harmoni

Livsuppdatering 2

Det fungerade inte med stackars Magda, hon fick åka hem till katthemmet igen.

De sade att likaså som människor kan bli hospitaliserade kan katter bli institutionaliserade på katthem om de varit där för länge. Det var tråkigt.

Hon blommade upp igen väl på katthemmet. Hemma hos mig blev hon introvert.

Istället så satte jag mig ned i en av burarna, kvinnan lyfte ned en liten kattsäng på golvet. Långsamt kliver en liten svartvit pojke ut ur sängen. Han sträcker på sig när han tittar på mig.

Jag sträcker fram handen och han stryker sig mot den. Beslutet var trevande på grund av att en annan större katt hävdade sig på (i början) ett trevligt sätt. Men jag ville sitta en stund, vilket var klokt, annars hade det blivit fel.

Den stora katten började mobba den lilla killen. Fräsa och var allmänt otrevlig. Jag tänkte genast: ”han borde vara ensamkatt.”

Beslutet blev då enkelt: lilla killen.

Nu har vi en till familjemedlem. Bastard. På sina 3,5 kg trampar han numer lite halvkaxigt på vårt golv. Han har hittat hem.

Våren kommer och snart sommaren, planteringen har börjat. Jag har startat en blomsterblogg: www.gunillasvaxthus.se

Myllan jag leker med doftar, doftar barndom. Jag får fina flashbacks av det stora huset och mina träd och växter i barndomshemmet.

Dagen jag fick vara med och gräva upp en stor buske, och slå med spett.

Potatis är en hjärteväxt för mig, den ger så mycket. Så tacksam och vacker.

Potatis är nu satt, och börjar komma upp en aning.

Med hopp i hjärtat, ny behandling samt en ny vän kliver jag lite halvkaxigt framåt.

Taggar , , , ,

Att nära såret, låta det blöda

att_nara_saret_lata_det_bloda_trauma

Att blöda ut ord, att vädra. Andas.

Idag mötte jag en mörk man. Han såg mycket i mig.

Vi satte oss ned och diskuterade. Jag frågade vad han hade sett och inte sett.

Han sade ”katten”: om du tittar på katten eller blomman för länge så övertänker du. Titta istället på variationen som finns.

Känsligheten är en god egenskap men övertänk inte. Det handlar om att välja sin taggar. Välja sina tillfällen.

Jag frågade vad jag hade gett honom, han sade: att han skulle stolt skulle berätta för nästa om en ung kvinna som tagit sig ut ur missbruk på egen hand.

Det är nog nu. Känslighet är något mycket vackert men det kan gå till överdrift.

Man måste tvätta såret. Nära det.

Han sade: ”andra ser i dig det du inte själv ser.”

Men styrkan ser jag faktiskt, jag riktar den bara fel. Rehabilitera sig själv. Avgifta sig själv. 

Lida ut det.

Det går över.

Såret läker, det kan gå upp igen, men skorpor bildas om du tar hand om det.

Taggar , , ,

Halsbanden av metall

halsbanden_av_metall

Det nya halsbandet.

Två halsband, klingar mot varandra.

Kärlek, en enighet och gemenskap.

Det klingande symboliserar det större.

En respekt jag aldrig känt förr.

En värme jag aldrig känt förr.

Taggar , ,

Bergen och dimman

berg_harmoni_natur

Bergen stod tysta i dimman.

Reste sig rakryggade.

Snön leker i håret och jag känner mig fri.

Jag slänger mig i en driva, jag bryr mig inte om att folket tittar och funderar.

Tittar upp mot himlen.

Jag tittar på dimman.

Tittar på mitt inre.

Ser harmoni.
Ser lugn.

Taggar , ,

Resonans

resonans

Marken är frusen, ett knastrande under fötterna.

Ett ljud som ger resonans i mig.

Sprids i fötterna, benen. Låren, och resonerar vidare in i själen.

Taggar , ,

Varelsen

varelsen_frihet_karlek

Jag går i ett konstant trauma känns det som, jag har aldrig haft känsla för tid, rum eller plats. Eller mening.

 

– Åh! Jag skrev poesi om ugglor!

 

Vems fotsteg följer jag?

Hon vill skydda mig, det känns i hennes kramar. Men ändå så har jag svårt att lyssna.
Slungas tillbaka till svunnen tid. Så som kramper kommer det minnen.

Relation efter relation.

En röst i nuet: ”du såg så rädd ut?”
Nej, svarar jag med det hårda skalet på.

Ett sms bryter av.

Jag vandrar i trauma upp till knäna.
Och återupplevande
vaksamhet
minnesförlust

är daglig dags.

Hur länge dröjer kollapsen?

Men det enda jag vill är att döva.

Litar du på mig?”
Jag vet inte.”

En vacker kvinna dansar, själv.

Hon säger med det skönaste leende:”varför är jag den enda som dansar?”

De tre andra sitter hänförda. Men ändå i sina egna världar. Tillsammans.

Hennes ord sjunker in, och de tre andra ansluter sig till dansen.
Vi upplöstes och andades samma luft. När inga konturer finns längre.

Varför kan man inte alltid få känna såhär?

Sluta vara så snygg.”

Med gungande rörelser dansar vi, nära, nära.

Jo det gör jag, litar på dig.”
Det visste jag redan, men det var skönt att höra det från dina läppar.”

Vi är befinner oss inte kvar i lägenheten längre. Vi är på taket, i himlen och i jorden. I våra hjärtan.

Lycka och sorg finns i samma rum, i samma människor, snart så kunde jag inte känna om det var hans känslor som existerade. Om vi existerade överhuvudtaget.

Vi var ett väsen med samma livskraft, samma tyngd. Samma sorg.

Alltet samlat i den lilla ettan i den stora staden med vinflaskor på bordet.

Och människor som bara gråter, skrattar, andas och njuter.
Fyllda av kärlek.

 

Taggar , , , , ,

Att färdas

fardas_depression

När solen skiner sådär, på ett visst sätt, sprids kärleken i kroppen. Med varma solglasögon på sig och elledningar som sträcker sig i all evighet.

Myrstackar och att färdas, färdas långt.

Skönhet och frihet.

Med ett gnissel och gnagande i bakhuvudet. Att vilja öppna husdörren och falla fritt.

Ett varande mellan olika nivåer, olika världar och balansen.

Oändligt, att färdas, färdas långt.

Det gnager om katastrofer, undergång och den stundande domedagen.

Taggar ,

Futurum

futurum_sjalar

Är det någon skillnad mellan att se framtiden och förutse?

Att se någon göra ett ting innan det finns.
Är det ett glapp i hjärnans synapser?
Ett glapp i tiden.

Ett glapp i varandet.

Att höra någons tankar, någon som talar ens egna ord.

Ett svar utan ställd fråga.
Ett glapp i händelserna och i kronologin.

Ett glapp i det verbala som redan finns, och i det tysta som redan skriker.

Hur kan detta finnas?

En överbryggning mellan själar.
Två själar som möts. Även fast de alltid känt varandra.

Och en förvirring över vem du och jag är.

En själaförbindelse.

Taggar , , ,

Detta gift

detta_gift

Ännu en gång,
denna förgiftning.

Musik, och stämning som säger: välkommen hem.

Njut av ölen.

Njut av fyllan när den varar.

Att ljudet överröstar gör ingenting. Musiken är viktigare än samtalet.

Tomt tal och den vackra, stämningsfulla musiken överröstar.

Tack.

Jag njuter av mörkret musiken skapar.

En stackars DJ står och sliter. Det känns som om att få finnas är det mest relevanta.

Finnas.

Fylla.

Mot sjukhuset.

Taggar , , , ,

Mannen i parken

mannen_sommar_harmoni

Det är natt och jag betraktade mig själv.

Ett filosofiskt, mycket djupt samtal, om någon gud och andra ting.
Vi kände inte varandra men det skapades vackra tankebanor ihop.

Länge satt vi tillsammans.

Vem var han?

Han hade någon typ av makt. Auktoritet.
Och påtalade att sin tändare var trasig.

Gudar, och tilltron att själv kunna kontrollera.

En park, gräs under bara fötter, mitt inne i staden.

Att sitta under ett tak är inget för mig. Jag vill ha himmel över mig.

Talar.

Med stadens mystiska brummande och filosofi med en annan okänd medmänniska.
Doften av sommar, damm och gräs.

Råd om livet och andra väsen.

Ångesten är Satan som försöker nå en.

Känna sig närmare, och enas om någonting större.

Taggar , , ,