Inlägg

Svårt

Världen i min hand

Så här känns det för mig, när jag är manisk/hypoman. Som om man har världen i sin hand. Allt är litet jämfört med mitt grandiosa tänkande.

Oron i dagsläget, om hypomani är på väg. Det är läskigt och lockande.

Bipolär mani

bipolar_mani

Litium

litium_psykisk_ohalsa

Uppe i varv.

Litium.

Litiumet hjälper, men det sjunker i blodet. Varför vet de inte, detta är tydligen ovanligt.

Min och den vackra sjuksysterns önskan är att öka Litiumet, men detta måste givetvis godkännas av läkare.

Man skall ligga mellan 0,5-0,8. Mitt låg på 0,3 och sjunker.

Det märks.

Hypomani och ryggvärk på grund av i princip noll sömn. Jag har legat och spänt mig. Fel.

Att beskriva känslan är nästintill omöjligt, men allt går för långsamt. Irritation, frustration.

En önskan efter lugn. Nu bävar jag för inläggning ”tack vare” den sista inläggningen.

Jag vill bara bli stabiliserad. Det tror jag Litium kan göra. Men att vänta på det bekräftande läkarsamtalet är outhärdligt.

30 September

30 September

Nu är man inlagd, igen.

Till och med hot om LPT. Lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Om jag skulle vägra.

Jag är tydligen på väg upp i mani.

Shoppat, dansat.

Dagen igår var en dag av lågenergi, men sedan slog det till: dans, hemmafest ensam.

Jag blir vansinnig när de tvingar mig in. Jag kräks av chocken.

Men så småningom inser jag att de kanske har rätt.

Allt går för långsamt.

Läkaren sade: ”det är en helt annan du, jag ser framför mig idag, jämfört med det jag tidigare sett.”

Allt går för långsamt, fingrarna, pennan, pappret och tangenterna. De hinner inte med.

Väntan, väntan är olidlig.

Hur spenderar man energin som vill ut då jag besitter mer än jag någonsin kan förbruka.

Den rationella sidan säger: ”de kanske har rätt.”

Tankarna går så fort och hoppar och studsar, precis som kroppen.

Vid mani, tror jag att jag är snabbast, starkast och bäst i hela världen.

Det är då jag inte medvetet gör illa mig själv. Men jag kan ta skada/tar skada av mitt vårdslösa beteende.

En sak som att se sig för, exempelvis i trafiken. Glas går sönder för jag är vårdslös.

De har rätt.

Blommor hypomani och glaskross


rp_blommor_hypomani_och_glaskross_bipolar-1024x683-1-1024x683.jpg

Jag vet inte vart jag är nu. Mani? Jag kliver upp klockan fem på morgonen och sätter genast igång och vattna blommor. (Jag har mycket blommor.)

Utfodrar katterna, kokar torsk till dem.
Den håller på att koka över. Jag är ute på balkongen och fokuserar på blommorna.

Hoppet att jag skall bli symptomfri är det väl sådär med.

Mani är på gång. Det känns. Tankar, texter och känslor spinner.

Men det blir alltid så efter depression. Efter mina 10 dagar (tror jag att det var) i sängen så svängde det uppåt.

Kanske man ska passa på att exfoliera huden?

Tankar spinner på allt.

Smörjer cykelsadeln klockan 12.30 på natten.

Det skulle inte gå med ett vanligt jobb.

Tappar kaffekoppen men har tur, den bara välter. Inget glaskross denna gång.

Tacken på min hypomani är glaskross och att bokstäverna hamnar fel, när jag skriver på datorn. Fingrarna hänger inte med hjärnan.

Men jag klarade mig från glaskross. Står med trasan och torkar vätska. Det luktar. Men det är skönt att vara såhär.

Snart är det planteringsdag. Då är det gynnande att vara manisk.

Men ingen ser detta handikapp. För det är verkligen ett problem. Som är väldigt roligt i perioder, då det är sådär lagom högt.