Tag Archives: inläggning

Hospitalisering

Jag känner mig fångad.

Som de säger: som ett djur.

Hospitalisering närmar sig.

Jag känner att jag förlorar kampen.

Jag orkar inte slåss för min frihet.

Det blir som det blir.

Taggar

Listan

Väntan.

Nu sitter jag på min säng, och väntar.

Väntar på ett litet vitt ark. Med linjer på.

Där kommer förhoppningsvis mitt namn stå med.

Vid tio brukar den komma upp.

I periferin hör jag A som sitter och pratar högt om sina röster, med sina röster. Han nämner något om ett svärd. Personalen försöker möta honom.

Flickorna sitter och ritar i Mandala-böcker.

Väntan.

Jag finner mycket lite njutning av dessa böcker.

Jag får gå in i skrivandet.

Allt som tar tid är bra.

Här går allt i ultra-rapid.

När kommer listan? Det är listan som säger när man får träffa läkare. Om man får träffa läkare.

Eller om man är dömd till en dag till.

 

Taggar , ,

Samarbete

Nu vill jag skriva ut mig. Det är nog inte tillbörligt. Snälla överläkaren och jag kom överens om att jag borde kanske över helgen.

Varför ville jag skriva ut mig? Jo. För att få skära mig ifred.

Inte bra.

Det är inte tillbörligt.

Någon satte sig ned och talade med mig. Jag insåg, att jag motsätter mig vård. Undermedvetet.

Jag försämras.

Hur skall jag då göra för att inte motsätta mig? Hur gör jag för att samarbeta?

Jo, känna.

Känna in alla känslor: sorg, saknad och ensamhet. Alla oregerliga känslor man inte vill kännas vid.

Annars kan inte legitim vård ges, om de inte får en chans.

Det är inte enkelt, men det går. Och det måste göras.

Jag kan inte använda mig av de destruktiva hanteringssätten. De för mig inte framåt.

Taggar , ,

Ska det vara så?

Nej.

Nu vet jag faktiskt ingenting.

Ett krypande.

Larmet går.

”Oj då, nu måste de avbryta frukosten,” tänker jag sarkastisk och drygt.

Det finns ingen att kommunicera med.

Jag hjälpte en annan patient igår. Han hade somnat i en mycket obekväm ställning och det var tydligt att han behövde sömn.

Personalen hade tidigare varit på honom, men inte hjälpt honom.

Då får patienterna rycka in.

Vi som verkar göra ett bättre jobb än dem.

Jag ska få ta mina permissioner lite som jag vill.

Jag avlägsnade mig fort från avdelningen, i vredesmod, eller snarare i frustration. De hade missat att ge mig mina mediciner.

Men jag stannade kvar för att få dem, vid 10.30 när de skall intagas 08.00

Inte bra. Jag blir tokig utan medicin.

 

Taggar , ,

Nycklar

Jag har bestämt mig, tror jag. Jag kan inte fly. Igen.

En motgång kan inte få mig att rusa till sjukhus.

På något vis måste jag axla ansvaret och se lösningar. Jag säger inte att det kommer bli enkelt, inte heller att sjukhus är fel. Men just nu, är sjukhus för mig, en flykt från ansvar.

Jag vill inte se vad jag har handlat för mycket eller inse att banken inte är villig att ge mig det lån jag behöver för att flytta från en lägenhet jag inte trivs i. Jag vill inte möta de problem som kräver omedelbar problemlösning.

När de stora motgångarna dök upp igår, tänkte hjärnan slentrianmässigt: ”man kanske skulle dö?”

Katastrofalt att hjärnan har det som första alternativ. När man tittar på det objektivt.

Men jag har ett val. Jag insåg igår efter mycket funderande samt en resa till sjukhuset, där jag satt i entréhallen och gjorde ingenting att jag måste stanna upp.

Jag tittade på min ångest och alla problem. Jag tittade på tanken: ”man kanske skulle dö?” Och insikten var: ”Nej.” Nej till att fly. En trotsighet infann sig, i positiv bemärkelse.

Att allt kan lösas. Hur? Det är dolt i dimma, men det måste gå.

Tålamod. Det är nog en nyckel.

Att vänta ut tiden. Så kommer lösningar.

 

Taggar , , ,

Första permissionen på egen hand

Första gången ensam. Nu kör vi permission på egen hand. Ensam. Tryggheten från avdelningen, samtidigt som frihetens ansvar.

Det är lite läskigt. Att bli lämnad åt sina egna tankar.

Lämna mig inte åt vargarna! Det är det enda jag känner.

Ensam, ensam står jag osäkert.

Jag har inte fixat att vara helt själv ännu. Länge.

Känslan av att att alltid vara fel, oavsett vart man är.

Ångest, ensamhet samt att inte veta vart man ska befinna sig.

Det är svårt.

Taggar , , , ,

Förflyttning p g a sexuella trakasserier inom vården

Det är skillnad på att vara inlåst och låsas in.

Under LPT:n kände jag inte en enda gång att jag var inlåst.

Men det var när LPT:n och flytten till öppenvården skedde som inlåsningen KÄNDES.

Det är skillnad i beteendet på personalen som gör det tror jag.

Jag var tvungen att byta avdelning då jag polisanmält en kille här för närmanden. JAG. Inte han. Är inte det lite snedvridet? Bara för att han inte ska känna sig obekväm.

Jag sade till en av männen som jobbade på den andra avdelningen: ”det är som med Nelson Mandela.”

Är det så illa?”

Ja.”
Då jag just fått reda på att jag hade 0, vilket innebär noll utgång.

Fängelse.

Okänslig personal. Inkompetent personal. Om man får generalisera. Vissa av dem verkade vettiga, men som så ofta tar idiotin över.

Läkaren, vilken jag hade kommit överens muntligt om UMP = ut med personal, ljög eller glömde ändra 0:an.

Det var den värsta natten på länge. Vi får se vad som händer nästa gång han jobbar. Då blir det spännande.

Jag kommer ej gå med på förflyttning igen.

 

Taggar , , ,

Aggression

baltessang_fridkrivning_aggression

Vad är det värsta som kan hända?

LPT? Bältessäng?

Allt detta är för mig likgiltigt.

Jag slog sönder en dörr, hänglåsen gick av.

Du skrämmer personalen.”

jaha, det är deras jobb.”

Någon medicin, gör att jag blir galet aggressiv.

Det är allvarligt.

 

Taggar , ,

Svensk psykiatri

den_svenska_psykiatrin

Jag förstår mig inte på det svenska vårdsamhället.

De vill ha patienter, men vill samtidigt skriva ut oss (människorna) så fort som möjligt.

De förstår inte att de försätter oss i livsfara vid en utskrivning. 

Hur går det ihop?

Ska man inte känna sig redo för att möta världen, när man skrivs ut.

Paradoxen är enorm.

Jag fick permis över helgen, detta resulterade i att jag flippade, slängde tvättställningar klöspelare och annat. Jag rotade igenom mitt medicinskåp och hittade det jag sökte: benso. ”YES, fyra benso”
Alltid bra med en liten ”stash.”

Och några andra piller slank ned.

Det blev hur spexigt som helst. Stilnoct är inte att leka med. Jag fick verklighetsförändringar, allt blev skevt och luddigt.

Jag frågade till exempel om min kompis kunde ta min katt. 

De luddade ihop sig så gulligt. De blev liksom ett. Hans kofta omslöt katten och katten omslöt honom.

Texter jag skrivit hade ingen mening. 

Jag skrev ut mig själv i panik då en i personalen jobbade, han jag känner mig extremt otrygg med då han luktade på mig för att jag luktade gott. Då drog jag fortare än kvickt, för att senare vara tillbaka dagen efter.

Ett kliniskt misslyckande.

 

Taggar , , , , ,

Fram och tillbaka

fram_och_tillbaka_angest_inlaggning

Nu har jag skrivit ut mig. På grund av en i personalstaben. Det är fel. Jag är inte redo att stå på egna ben ännu.

I morse, hemma när jag vaknade kände jag väldigt mycket destruktiva känslor.

Så jag ringde min mottagning. Jag var inte jättesugen på att ta mig in till St:Görans för att sedan bli skjutsad till Danderyd. 

Kvinnan i andra ändan löste situationen bra, genom att ringa till avdelningen. De hade plats. Allt gick mycket smärtfritt till.

Det enda problemet var transporten av mig: att Norra akutteamet hade inte tid förrän 11.45. Men jag fick inte komma in efter 13.00 enligt avdelningen. Det var bäddat för att gå åt helvete. Dels, logistikmässigt och dels 2,5-3 h av att göra ingenting. Vilket var superfarligt för mig.

Så… Jag ringde min mor. Hon gav mig pengar till taxi. 

Nu ligger jag på avdelningen, med svettningar och ångest.

Fina läkaren såg mig innan jag hade fått ett rum, när jag låg med huvudet på bordet, och frågade: ”hur är det?” Hon bryr sig faktiskt.

Hon avbröt det hon gjorde och gav mig en Truxal, för att lindra ångesten. Den hjälpte marginellt, men nu tar jag det lilla jag får. 

Så… Jag har fått en säng, blivit visiterad och blivit medicinerad.

Nu väntar jag bara på lunch och läkarbedömning så jag får mina sladdar.

Det enda jag hoppas på är att personen inte arbetar i helgen.

Taggar , , , , ,