Tag Archives: känslor

Halsbanden

Halsbanden trasslade ihop sig.
Så även själarna.

Ihopknutna, på ett vackert vis.

Och en sovande hund.

En inspiration och harmoni.

Ett driv.

Taggar , , ,

Mannen från Kalix del två

Vi kysstes, vi visste att det var fel.

På så många plan, men jag ville veta hur hans läppar smakade.

Ville veta hur hans kropp kändes, jag skakade.

Vi skrev till varandra ifrån varsitt rum: ”kom.” Fick jag ifrån honom.

Det tog en millisekund så var jag inne hos honom.

Jag böjde mig över honom och kysste honom.

Mannen från Kalix.

Han smakade lite snus, doftade av cigarill, jag smakade nog också lite snus.

Hans doft dröjde sig kvar på min kropp.

Det var en kittlande känsla. Inte kärlek, men en nyfikenhet och en känsla av förbjuden frukt.

Fel, förbjudet och vi var tvungna att bryta i tid.

Kemin vi har, är en låga.

Som pyr, försiktigt.

Tänder vi eld på den blir det farligt, för båda av oss.

Två patienter, det är inte lämpligt.

Men jag tänker på mannen från Kalix, hans skratt, hans glimt i ögat. Jag blir alldeles varm.

Min önskan att möta honom igen är stor.

Taggar , ,

Aggression

baltessang_fridkrivning_aggression

Vad är det värsta som kan hända?

LPT? Bältessäng?

Allt detta är för mig likgiltigt.

Jag slog sönder en dörr, hänglåsen gick av.

Du skrämmer personalen.”

jaha, det är deras jobb.”

Någon medicin, gör att jag blir galet aggressiv.

Det är allvarligt.

 

Taggar , ,

Tårtan och kaoset

tartan_och_kaoset

Kul, nu fyller jag år. Bortslösad tid. Bortslösat liv. Med kallsvettningar och köld.

Åter rädd för att äta. Kan inte äta tårtan som kommer bjudas på.

Vill inte, tänker inte. 

Vägrar.

Nu blir det LPT om någon skulle insistera.

Jag vill isolera mig.

Vara ensam. Mina aspirationer är att ligga i sängen med datorn och inte äta.

Hatar du dig själv så mycket? Ja. Ja, det gör jag.

Vägrar.

Vägrar hjälp.

 

Taggar , , , , ,

Nu kommer hösten

 

nu_kommer_hosten_angest

Leendet
Hon kände att jag behövde ett leende just idag.

Jag ägde en annan persons känslor.
Insöp det goda.

En varm dryck.

Insöp den icke existerande chailattens smak.

Ett leende.

En fiktiv chailatte.

Hösten kom med stormsteg.

Men jag hann inte med.
Jag hade fortfarande mina Converse på mig.

Inte mina höstskor.
Jag blev blöt.

Jag hann inte med.

Han såg färgerna skifta på träden.
Han dog på hösten. Enligt honom.

Fast han knappt kunde se.

Jag hann inte med.

Allt mer som var värt att berätta, diskuteras.

JAG HANN INTE MED

Hösten kom med stormsteg. Kommer med stormsteg.

När kommer nästa bakslag?

Taggar , , ,

Att mötas

att_motas_angest

Lugn,

bara andas.

Anspänningen i benen, strunta i den.

Slappna av.

Lugn.

Bara andas.

Anspänningen i armarna, ignorera detta.

Slå i saker, avhjälper ingenting.

Slappna av.

Andas in i armarna, benen, bröstet.

Bröstet däri smärtan sitter.

Andas.

Att mötas.

Taggar , , ,

Vad är lycka?

vad_ar_lycka_karlek

Jag har inte orden, men jag har kärleken.

Någonting större än en själv.

Odefinierbart.

Även fast jag har ångest nu, så smyger lyckan sig in. Lite lite.

Ångest är stark.

Så lyckan jag känner är ganska fantastisk.

Orden har varit bortflugna ett tag nu.

Men jag känner mig privilegierad.

Taggar , , ,

En ny bedömning

Idag fick jag reda på att jag inte lider mest av bipolariteten. Det är ångestsyndromet samt den emotionellt instabila personlighetsstörningen. Då undrar jag vart depressionen kommer in. Det är den jag lider mest av tillsammans med ångesten.

Men detta innebär rent praktiskt att jag går nu en våning upp samt får byta behandlare och läkare. Detta är lite omtumlande.

Det känns lite som om denna information har gått över mitt huvud. Men detta är inget att göra någonting åt, jag ser det positivt. Och hoppas.

Detta kanske öppnar upp annan medicinering. Och samtalskontakten jag har fått är besitter mycket empati. Men det skulle vara ett himla projekt att få henne om jag gick på den affektiva mottagningen en våning ned.

Men att göra denna bedömning utan att berätta detta för mig. Det känns konstigt.

Taggar , ,

Asfalt

rp_asfalt_framat-1024x683.jpg

Med taktfasta steg jordar hon sig i den blöta asfalten.

Steg för steg.

Långsamt framåt.

Med sprängande huvudvärk och trasiga fötter.

Travar hon framåt.

Men hårda ord, och utanförskap håller henne tillbaka.

Får henne att tänka, och fastna i spiraler som inte leder någonvart.

Men hon vandrar, taktfast.

I olika tempon.

Även om det går långsamt, så kommer hon framåt.

Taggar , ,