Tag Archives: natur

Bergen och dimman

berg_harmoni_natur

Bergen stod tysta i dimman.

Reste sig rakryggade.

Snön leker i håret och jag känner mig fri.

Jag slänger mig i en driva, jag bryr mig inte om att folket tittar och funderar.

Tittar upp mot himlen.

Jag tittar på dimman.

Tittar på mitt inre.

Ser harmoni.
Ser lugn.

Taggar , ,

Resonans

resonans

Marken är frusen, ett knastrande under fötterna.

Ett ljud som ger resonans i mig.

Sprids i fötterna, benen. Låren, och resonerar vidare in i själen.

Taggar , ,

Ett sommarminne

sommarminne_natur

Vi satt på bryggan och talade med pappan, han är engelsman, en mycket trevlig man. Fåordig, men trevlig.

Hans två döttrar badar i havet och ena tjejen säger sarkastiskt: ”Å, vad skönt!”

Himla skönt är det!”

Vattnet var mycket kallt.

Det är en trevlig närvaro till trots att man är lite folkskygg.

Men då kommer en ytterligare person in i bilden. Denna person har en dålig energi, han förändrar stämningen. Han kommer ut på bryggan och bara ställer sig. Rakt upp och ned.

Han slår sig inte ned och njuter som vi andra, han står spänt och spanar.

Plötsligt hörs ett stort brak, ljudet är ett träd som faller.

Mannen som kom och förändrade den avspända stämningen säger: ”det var nog så, att trädet sög upp för mycket vatten i kronan och blev för tungt i toppen.”

Jag svarar enbart med ett enkelt och tankfullt: ”ja.”

Jag visste att han hade fel.

Jag visste sanningen.

Taggar , ,

Människa

manniska_hopp

Man kan inte undvika alla känslor konstant. Det är då man hamnar i missbruk, missbruk av dig själv. Jag säger till mig själv: tillåt dig själv att vara människa.

Det finns ingen som är som du försöker vara. Det går inte, jag vet vad du strävar efter men det går inte.”

Kloka ord från en vän. Och jag kan ta in dem. Det går inte att göra allt perfekt, allt samtidigt, att det ska vara klart omedelbart. Helst innan det påbörjades.

Men det är svårt att applicera dessa ord på verkligheten. Jag vill passa in i min egna mall annars duger jag inte som människa. Jag ser inte detta själv. Jag är perfekt genom att göra tingen perfekta.

Jag har fått vara människa nu, i en dag. Idag endast. Jag har fått vara en kännande, inkännande människa. Tillsammans med någon mycket speciell. Vi fick dela dagen och det kan har varit en av de bästa dagarna i mitt liv.

Att känna, känna in varenda känsla som rör sig inombords.

Det är inte något jag brukar göra.

Jag är rädd för känslor.

Jag försöker alltid stänga ned. Men att periodvis känna sig som en robot, känslolös, kall. Instängd i sin egna hjärna.

Men jag fick känna innerligt denna dag, och försöker bevara den väl. Djupt inne i mitt hjärta. Få behålla den, behålla den tills när jag behöver den som mest.

Att inte glömma, jag vill minnas varenda sekund. Varje tystnad, varje andetag. Ett sant existerande, oförfalskat.

Något typ av hopp väcks. Drömmar. Att få min alldeles egna framtid som jag knappt vågat tänka på.

Taggar , , ,

Vatten

Vatten_avslappning

Ibland handlar det bara om att tömma hjärnan.
Även fast den fortfarande spinner så får den slappna av en aning.

Denna tillfredsställelse får jag vid havet.

Hjärnan får iallafall en liten paus.

Vid vatten och susande, svajande träd.
Yttre harmoni.

En vän som andas lugnt, ligger och tuggar på ett grässtrå.
Han med sina tankar och jag med mina.
Inre harmoni.

Vatten som talar en till ro med sina vackra ljud.
Vaggar båten med fina skvalp.

Man borde bygga en brygga.

Solen lyser men det är fortfarande lite kallt i vinden som yttrar ord som inte funnits ännu.

Taggar , ,

Paradox

hopp_paradox_trad

Minnen och dofter som påminner om det stora huset samt känslan av att styra sina egna steg.
Myror som kryper upp ur asfalt.

Att höra en näktergal mitt på dagen, sitta och ropa förvirrat i sitt guldgröna träd.

Solen lyser och maskrosor som vill föröka sig, släpper sitt dun i luften. Nästan som snö.

Motsatser

Syrén, hägg och mylla är det som väcker barndomskärleken till huset och träden på tomten.

Det verkar som om människor känner att jag är en vandrare.
Promenader och tankar och blomstrande pelargoner.

Att stå vid rodret och vara beredd. Beredd på nästa kast.

Men en ljusning och hopp söker sig in i mig och jag känner in dofterna.
Det känns som om jag dansar fram, steg för steg.

Nyfikenheten.

Sommaren är nästan här och det ser ut som om det snöar.
Snö och sommar på samma gång.

Hur kan allt vackert och alla känslor få plats i samma värld?

Taggar , ,