Inlägg

Prasslet av löv eller död

prasslet_av_lov_angest_saknad
Foto: Peter Klint

 

Prasslet av löv skär i mina öron.

Kan inte låta bli att trampa på dem.

Kan inte undvika ljudet.

Undrar om detta tortyrartade ljud förknippas med död?

Prasslet av löv.

Torterar mig.

Det luktar död.

En sötmuskig, sur odör.

Har man aldrig känt den, kan man inte relatera.

Ett ljud, ett skri.

Prasslandet av löv.

Farfar eller funderingar kring döden

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Avsaknad, extrem avsaknad.

Drömmar om död. Nära anhörig, min enda förebild.

Saknad, såret går aldrig igen.

Gråten slutar upp att komma ibland, men drömmar river upp blodiga sår igen.

Dagen jag ställde mig på tågspåret.

Jag har levt ett decennium utan denna människa. Och jag det övergår mitt förstånd att jag överlevt utan honom.

Min respektive frågade om honom, då jag vaknar förtvivlad eftersom jag drömt om mannens begravning, samt telefonsamtalet jag fick om att han var död.

Min älskades frågor fick tillbaka mannen för en kort stund, mannens intressen, hans människosyn och hans liv.

Värderade hans liv.

Fick tillbaka en del av honom för en stund.

Jag fick låna min farfar igen.

Jag skulle bara vilja ta i honom igen, vidröra hans händer. Få en kram av honom.

Tuggummit eller en före detta vän

tuggumit_eller_en_fd_van

Att konsumera personer.

Aha! Fri ventilation.

Gratis.

Min ventil till ilska.

Med all rättighet.

Jag är en produkt, en vara.

Den känslan känner vi igen. Att reduceras till noll.

En form av utnyttjning. Ren utnyttjning.

Ja! Men jag tar inte tillfället i akt, energin finns inte.

Men all smärta, all ilska finns där.

Det är inte bara sociopater som saknar empati.

En individ, förbrukar sina vänner som handelsvaror, respekterar dig inte.

En vara,

en före detta vän.

Ett sista telefonsamtal.

I vissa fall finns det skäl till ensamhet, denna person har jobbat stenhårt. Att uppnå detta.

Att tugga sönder folk och spotta ut dem.

Hon frågade vad gjorde jag för fel?

Honom

honom_ångest_kärlek

Jag är han, han är jag.

Samma historia samma själ.

Jag känner med honom, som honom. Inom honom.

Vad saknar du?

vad_saknar_du_karlek

Vad saknar du i ditt liv?

Det var som att bli skjuten.

Jag skriver detta på grund av att jag kommer förtränga den frågan.

Ett skott i magen. Och jag föll bakåt i stolen då jag satt framåtlutad. Som om det hade varit fysiskt. Det blev fysiskt.

Det var en bra fråga som fick mig att börja gråta. Inte mycket, för jag stängde av omedelbart. Och gjorde som jag alltid gör i talet: hoppar vidare till något mindre smärtsamt.

Hur är det med kärlek? Kärlek, väckte någonting i mig.

För mycket kärlek säger någon, kan inte finnas. Kärlek ska finnas i överflöd och det har han rätt i. Men för mig blir det svårt.

Alltet står i vägen. Det går inte.

Detta är en bit av vad jag saknar i mitt liv, sedan saknar jag ett syfte.

Detta smärtar att skriva men jag känner att jag inte har någon mening.

Vem är jag just nu?

vem_ar_jag_just_nu_vilsenhet

Ditt riktiga jag som ligger bakom sjukdomen.

Det tas fram genom korrekt medicinering var det en god vän som sade. Jag frågade honom om han vill umgås med mig för maniernas skull. Då man är sprudlande och energisk. Jag förstod redan innan svaret, men känslan behövde bekräftelse.

Det skulle vara kränkande om så var fallet. För det är inte jag. Detta har jag lärt mig efter mycket om och men.

Att skilja på vad som är vad. Men detta ter sig som en omöjlig uppgift.

Men just nu så vet jag inte vart jag är.

Vem jag är.

Man säger att jag tar för låga doser än att de ska ge effekt, men jag anser att de har fel. Jag minns när jag slutade ta medicineringen, den låga dosen, och detta höll på att sluta mycket dåligt.

De stämningsstabiliserande hjälper mig att inte komma upp i hypomanierna, men jag känner ändå när hjärnan försöker. Då blir det någon form av blandepisod. Hastigheten ökar, destruktiviteten ökar men samtidigt är jag relativt depressiv.

Inte farligt depressiv, men tillräckligt för att jag skall känna att livet fattas mig.

Jag har konstaterat att jag är mycket känslig för mediciner. De olika låga doserna ger ändå stor effekt.

Men jag känner att jag saknar hypomanin. Jag förmedlade detta till min vän, och han sade: ”man minns ju ofta bara det bra.”

Och så kan det vara, att jag bara minns det positiva, hur kul man hade. Därför behöver jag påminna mig om det negativa. Det rentav farliga jag har gjort under hypomana episoder.

Jag känner mig vilsen och undrar hur jag ska definiera mig själv.