Tag Archives: smärta

Trasighet eller att lagas med guld

Vi är alla här väldigt trasiga.

Men trasigheten gör att kärlet kan släppa in ljuset.

Att lagas med guld.

Taggar , , , ,

December månad

Det är första gången jag flippat på riktigt, de två senaste veckorna, eller månaden, har varit ett virrvarr.

Men två veckor vet jag, är borta ur mitt minne.

Att bli LPT:ad var något av det bästa som har hänt mig.

Jag hade tydligen tagit ut mina aggressioner på döda ting.

Att inte veta vad som hänt, skrämmer mig.

Hemmet var vandaliserat.

Allt var en stor röra.

Jag skrek på människor.

Det var kaos.

Det är inte konstigt att det är svårt att ta till sig vad man har gjort.

Förvisso var jag under påverkan av någon okänd substans men det är fortfarande jag som måste axla ansvaret.

Ångest över minnesbortfall, över ekonomi och allt möjligt. Katastroftankar.

Vad händer nu?

Taggar , , ,

Nattkafeét

nattkafeet_ledsenghet

Jag ankom till lokalen, med taxi. Tunnelbanan hade slutat gå. Men det hindrade inte mig. Man såg knappt skylten. Den var dolt upplyst, men tillräckligt för att se den.

När jag kom in i lokalen och tittade mig omkring så såg jag en skara människor. Jag slog mig ned.

Alla vi som satt i lokalen hade liknande sorgsna blickar.

Alla var så trasiga där.

Alla var så inne i sitt.

Jag frågade en taxichaufför när han skulle åka, han var ledsen och visste inte. ”Ett par timmar till.

Klockan var ca 03.00.

Jag svarade inte.

Vår kontakt avslutades där.

Ett sökande: efter vad?

Min önskan att knäcka någons näsben, kvarstår. Jag känner mig farlig.
Men egentligen vill jag bara ha en kram. Jag är inte farlig.

Sökande efter kontakt.

Bekräftelse.

Kärlek.

Jag sätter mig ned och beställer lugnt (fast det kokar på insidan) en tonfiskmacka och kaffe.

Beställningen kommer fort.

Mackan är riktigt god. Jag njuter av den en aning. Men det bubblar av känslor på insidan.

Hur ska jag klara mig?

Egentligen så hade jag inte råd med taxi, men på något vis får jag kontakt med en man som kan tänkas skjutsa mig.

Han sträckte tillbaka 200 kronor av de 300 jag skulle betala för att komma hem, men mitt samvete tillät inte detta. Jag hade tidigare påpekat för honom att jag hade dåligt med pengar.

Han var riktigt vänlig.

Jag sade: ”Nej, jag betalar dig för en tjänst, ta dina pengar.”

Under resan, så säger han: ”vad är detta för liv? Sitta i en Djävla bil fram och tillbaka. Jag har ingen kontakt med sonen.”

Jag visste inte vad jag skulle svara, men jag svarade: ”taxi är lika med trygghet, jag hyser stor stolthet för samtliga chaufförer. Taxi finns alltid när man behöver hjälp, till sjukhus, hem när man är för full, när man är vilsen.”

Han kunde inte ta till sig detta. Det såg man.

Sedan tystnade vi, vi satt i en Djävla bil, enade i ensamheten.

Här kan du stanna. Tack.”

Han: – ”Ha en trevlig kväll.”

Jag: ”Detsamma.”

 

Taggar , , , ,

Fram och tillbaka

fram_och_tillbaka_angest_inlaggning

Nu har jag skrivit ut mig. På grund av en i personalstaben. Det är fel. Jag är inte redo att stå på egna ben ännu.

I morse, hemma när jag vaknade kände jag väldigt mycket destruktiva känslor.

Så jag ringde min mottagning. Jag var inte jättesugen på att ta mig in till St:Görans för att sedan bli skjutsad till Danderyd. 

Kvinnan i andra ändan löste situationen bra, genom att ringa till avdelningen. De hade plats. Allt gick mycket smärtfritt till.

Det enda problemet var transporten av mig: att Norra akutteamet hade inte tid förrän 11.45. Men jag fick inte komma in efter 13.00 enligt avdelningen. Det var bäddat för att gå åt helvete. Dels, logistikmässigt och dels 2,5-3 h av att göra ingenting. Vilket var superfarligt för mig.

Så… Jag ringde min mor. Hon gav mig pengar till taxi. 

Nu ligger jag på avdelningen, med svettningar och ångest.

Fina läkaren såg mig innan jag hade fått ett rum, när jag låg med huvudet på bordet, och frågade: ”hur är det?” Hon bryr sig faktiskt.

Hon avbröt det hon gjorde och gav mig en Truxal, för att lindra ångesten. Den hjälpte marginellt, men nu tar jag det lilla jag får. 

Så… Jag har fått en säng, blivit visiterad och blivit medicinerad.

Nu väntar jag bara på lunch och läkarbedömning så jag får mina sladdar.

Det enda jag hoppas på är att personen inte arbetar i helgen.

Taggar , , , , ,

Tårtan och kaoset

tartan_och_kaoset

Kul, nu fyller jag år. Bortslösad tid. Bortslösat liv. Med kallsvettningar och köld.

Åter rädd för att äta. Kan inte äta tårtan som kommer bjudas på.

Vill inte, tänker inte. 

Vägrar.

Nu blir det LPT om någon skulle insistera.

Jag vill isolera mig.

Vara ensam. Mina aspirationer är att ligga i sängen med datorn och inte äta.

Hatar du dig själv så mycket? Ja. Ja, det gör jag.

Vägrar.

Vägrar hjälp.

 

Taggar , , , , ,

Kampen mot duschen

kampen_med_duschen

Dagens inlägg handlar om skit som kom upp dagen innan fars dag, tyvärr kan detta inte spridas, men det är tunga grejer. Och jag blev arg. Jag ville nita någon. Känna min hud mot personens hud/känna benen krossas i näsan.

Och visste att tillfredsställelsen skulle vara enorm. Men det skulle vara på en oskyldig människa.

Det är inte den personen jag är arg på. Det skulle vara en person på fel plats vid fel tillfälle.

Jag är pacifist.

Alla har velat nita någon, en tanke är en tanke. En känsla är en känsla.

Men nu är det så att jag ligger farligt nära handling. Hoppas denna ilska pyser ut imorgon, då jag har min samtalskontakt. Farligt nära att bli kriminell. Det vill jag inte.

Att bli rädd för sig själv. Att vara en farlig person.

Men sorgen efter Musse går bättre att hantera.

Men grejen är att jag orkar inte.

Problemet idag är att jag måste duscha. Duschångesten är tillbaka. Detta är på grund av all överbelastning. Duschen hade jag fått bukt på.

Men det gick. Idag.

 

Taggar , , , ,

In memoriam för Musse

musse

Han dog första dagen det kom snö.
Blodet är förvirringens sand.

Sorgen går hand i hand med kärleken.

Musse var den vänligaste själen på denna jord.

Han hade fyra tassar och ett hjärta av guld.

 

In memoriam:

cat_line_drawing

Älskad och saknad, för evigt i våra hjärtan.
Sörjes närmast av Matte och plasthusse.
Må du vila i frid och att vi en gång möts igen

Det fanns ingen som du, din själ var den vackraste.
Det går inte att beskriva.

Du var älskad av många.

Taggar , , ,

Att möta monstret

att_mota_monstret_atstorning

Att möta monstret.

Jag har ätstörningen på axeln, den säger elaka saker. Destruktiva saker.

Men jag har tagit makten över den förr, kan göra det igen.

Det gäller att bli arg. Spotta på den.
Stirra den i ögonen så länge så att den backar.

Som att möta ett skrämmande groteskt monster deformerat men samtidigt mycket vackert.

Det gör jag nu. Stirrar: Två små frukostar intagna idag.

Lite fil, flingor med russin och en halv macka med ost lite senare.

Stirra ned den så den backar, inte fly.

Möta skiten och inta stridsposition.

Taggar , ,

Att mötas

att_motas_angest

Lugn,

bara andas.

Anspänningen i benen, strunta i den.

Slappna av.

Lugn.

Bara andas.

Anspänningen i armarna, ignorera detta.

Slå i saker, avhjälper ingenting.

Slappna av.

Andas in i armarna, benen, bröstet.

Bröstet däri smärtan sitter.

Andas.

Att mötas.

Taggar , , ,

Vård utanför sjukhusets väggar

vard_utanfor_sjukhusets_vaggar

Ringa, ringa efter hjälp.

Att behöva personal omkring en. Nästan hela tiden.

Jag vill inte läggas in igen.

Men skyddsnätet jag har, känns tryggt.

Ringa.

Ropa på hjälp.

Be om hjälp. Då impulserna kommer.

Att inte vara ensam. Bara ett samtal bort.

Präst, jourhavande medmänniska, Noa och i värsta fall 112. Kanske vårdguiden också. Det har jag däremot aldrig provat.

Men att be om hjälp.

Att bli vårdad inom hemmet. Är ett bättre alternativ än att läggas in igen.

Taggar , , , ,