Tag Archives: styrka

Hennes panikångestattack

Jag läste upp en text för henne, hon började gråta. Hon hetsade upp sig, så till vida att hon fick en panikångestattack. Jag tänkte: ”helvete, jag var den utlösande faktorn, nu måste jag lösa denna situation.”

Och det gjorde jag.

Först höll jag om henne när hon grät.
Hon – ”Jag snorar på dig”
Jag: – ”Det skiter jag i.”

Men jag märkte att det började eskalera,
Kraftigt tog jag tag i hennes ben. Tittade henne i ögonen, sade: ”låt inte paniken ta över.”

Hon: – ”Det har den!”
Jag: – ”Nej då, titta mig bara i ögonen och ta ett djupt andetag genom näsan, ut genom munnen.”

Hårt höll jag i henne.

Vi andades ihop.

Jag stirrade ut paniken som befann sig i hennes ögon.

Vi stirrade varandra i ögonen, men det enda jag kunde se var paniken i dess rätta skepnad, ett monster.

Hon bekämpade monstret, och på kanske en halv minut så hade hon vunnit.
Med min tafatta hjälp.

Taggar , , , ,

Livsuppdatering 2

Det fungerade inte med stackars Magda, hon fick åka hem till katthemmet igen.

De sade att likaså som människor kan bli hospitaliserade kan katter bli institutionaliserade på katthem om de varit där för länge. Det var tråkigt.

Hon blommade upp igen väl på katthemmet. Hemma hos mig blev hon introvert.

Istället så satte jag mig ned i en av burarna, kvinnan lyfte ned en liten kattsäng på golvet. Långsamt kliver en liten svartvit pojke ut ur sängen. Han sträcker på sig när han tittar på mig.

Jag sträcker fram handen och han stryker sig mot den. Beslutet var trevande på grund av att en annan större katt hävdade sig på (i början) ett trevligt sätt. Men jag ville sitta en stund, vilket var klokt, annars hade det blivit fel.

Den stora katten började mobba den lilla killen. Fräsa och var allmänt otrevlig. Jag tänkte genast: ”han borde vara ensamkatt.”

Beslutet blev då enkelt: lilla killen.

Nu har vi en till familjemedlem. Bastard. På sina 3,5 kg trampar han numer lite halvkaxigt på vårt golv. Han har hittat hem.

Våren kommer och snart sommaren, planteringen har börjat. Jag har startat en blomsterblogg: www.gunillasvaxthus.se

Myllan jag leker med doftar, doftar barndom. Jag får fina flashbacks av det stora huset och mina träd och växter i barndomshemmet.

Dagen jag fick vara med och gräva upp en stor buske, och slå med spett.

Potatis är en hjärteväxt för mig, den ger så mycket. Så tacksam och vacker.

Potatis är nu satt, och börjar komma upp en aning.

Med hopp i hjärtat, ny behandling samt en ny vän kliver jag lite halvkaxigt framåt.

Taggar , , , ,

Trasighet eller att lagas med guld

Vi är alla här väldigt trasiga.

Men trasigheten gör att kärlet kan släppa in ljuset.

Att lagas med guld.

Taggar , , , ,

Bipolär

Min erfarenhet av bipolaritet är att det är en jävla sjukdom att leva med när den inte är under kontroll.

Hög självmordsstatistik och svårt att hitta rätt balans i medicineringen. Få förstår den. Inte ens vi som har drabbats förstår den, hur skall då anhöriga begripa?

Jag har ställts inför människor som lämnat en och förlorat arbeten på grund av sjukdomen. Människor ger upp.

Det känns orättvist. Om jag inte skulle dyka upp på ett avtalat möte på grund av hjärtfel så skulle alla förstå. Nu när det sitter i huvudet så blir det: ”det är bara att rycka upp sig.”

Men vissa dagar är det svårt att stå, sitta upp.

Det är trasigt. En del fungerar inte.

Men jag ger inte upp.

Många gånger har jag tänkt på det.

Att ge upp.

Nu har jag ett annat driv, så det är inget snack om saken.

Här ges inte upp.

Det är tungt när folk lämnar en på grund av sjukdomen, men jag kan inte säga mer än att det är inte mitt fel. Jag kan inte klandra mig själv och slå på mig själv när andra inte förstår.

Jag försöker tafatt förklara, men det är svårt att sätta ord på.

Man kan inte säga mer än att vissa dagar så går det inte.


Taggar , ,

I mina händer

‎2015-12-15

Att känna det i händerna, övergreppet.

Fysiskt känna det. Jag fick flashbacks som kändes i kroppen. Med äckelkänslor och illamående.

Att skapa sig nya erfarenheter angående samma ting. Är fantastiskt. Att känna samma sak i nya situationer. Känna nya i ting i händerna. Hud mot hud.

Tycker du om att röra vid mig?” Och att inte kunna svara, på grund av kärleken som överväldigar en.

En vänskap. En närhet.

På det finaste sättet.

Taggar , , , ,

Mannen från Kalix del två

Vi kysstes, vi visste att det var fel.

På så många plan, men jag ville veta hur hans läppar smakade.

Ville veta hur hans kropp kändes, jag skakade.

Vi skrev till varandra ifrån varsitt rum: ”kom.” Fick jag ifrån honom.

Det tog en millisekund så var jag inne hos honom.

Jag böjde mig över honom och kysste honom.

Mannen från Kalix.

Han smakade lite snus, doftade av cigarill, jag smakade nog också lite snus.

Hans doft dröjde sig kvar på min kropp.

Det var en kittlande känsla. Inte kärlek, men en nyfikenhet och en känsla av förbjuden frukt.

Fel, förbjudet och vi var tvungna att bryta i tid.

Kemin vi har, är en låga.

Som pyr, försiktigt.

Tänder vi eld på den blir det farligt, för båda av oss.

Två patienter, det är inte lämpligt.

Men jag tänker på mannen från Kalix, hans skratt, hans glimt i ögat. Jag blir alldeles varm.

Min önskan att möta honom igen är stor.

Taggar , ,

Te eller livet i en kopp

Vad är te? Är det bara en kopp med vatten och smak?

Eller är det egentligen någonting existentiellt med det? 

Om man tittar på botten och tittar noga så ser man blad. 

Blad som är livet. 

Livet i dess rätta bemärkelse.

Är det bara blad i en kopp?

Lukta på det. Insup doften, och känn känslorna som kommer med detta. 

Livet som grönskar.

Till trots att det är kokat och torkat. 

Titta på botten.

Se.

Upplev och njut.

Taggar , ,

Ängeln i blått

Han hjälpte mig, jag sade att jag behövde extra vak, han genomförde min vilja, man kan inte säga att jag blev glad, men tacksam. Man måste egentligen få detta godkänt av läkare.

Han gjorde det ändå.

Han såg, såg att jag behövde hjälp. Så fort jag var ensam, så skadade jag mig. Han insåg detta och vakade över mig. Som en ängel i blått.

På kvällen när jag hade ångesten från helvetet, så klappade han mig till sömns.

Hans händer mätte sig med min farfars, och det är inte lite. Han berörde mig. I själ, hjärta och på armar.

Jag somnade, med tankar om farfar.

När jag började somna tog han en tidning och började prassla, det hemtrevliga ljudet gjorde mig lugn, och självskadetankarna släppte.

Ängeln i blått, sade: töm hjärnan, slappna av. Det var som farfars ord.

När jag vaknade, vid 03.30 så hämtade jag honom, han kom igen och satte sig vid min sida och läste sin tidning.

Vi talade.

Och möttes på ett enormt djupt plan, vi lärde oss av varandra.

Och jag somnade om igen.

Taggar , , , ,

Handgranaten

handgranaten_styrka_mod

Ge denna kvinna hennes vapen att skydda sig.

Ge henne styrkan att försvara sig mot den som angriper.

Ge henne henne sina vingar så hon kan överglänsa angriparen i strid.

Min önskan är att hon skall få leva i frid.

Inte behöva använda sina vapen.

Inte behöva nyttja sina krafter.
Sätta sig över angriparen.

Hon överlämnar sig i någons energi samtidigt som hon styr.

Ett hopp, en trygghet i sig själv.

Men hon är utrustad med vapen, stora, starka vassa vapen.

Hon vet att hon kan ta till dem, mycket artigt men också mycket brutalt.

Taggar , , , , ,

Uppbrottet

uppbrottet_bruten_vanskap

Hon utbrast: varför har jag bröder?!

Han kom och hälsade på i ett motorcykelställ.

Hennes maniska skratt ekade genom korridorerna. Det var nästan obehagligt att få henne att skratta.

Nakenhet, bokstavligt talat. En kvinna uppenbarar sig, helt naken. Stod i kö, när jag var på toaletten. En obehaglighet, att hjärnan, eller mediciner kan påverka en på detta vis.

En hjärna av teflon. Ett tappande av ord. Tappande av tankar.

En telefon som ringer frekvent, mer och mer. Intensivare och intensivare.

Hennes telefon börjar bli ett störningsmoment. ÄR ett störnings moment, det eskalerar och eskalerar. 

Nu är relationen bruten.

Ett ytterligare samtal: vad gjorde jag för fel? Frågar hon.

Hon var inte värdig ett svar, jag satte mig ovanför henne.

Valde att inte gå in i det.

Skydda sig själv.

Hon fortsätter, om och om igen. Hon vägrar ge sig. Hur ska jag få henne att förstå?

Jag kontaktade henne och sade: ”jag ORKAR inte.” Med eftertryck.

Men det verkar inte gå in.

Vad ska jag säga för att få henne att förstå?

Taggar , , ,