Inlägg

Fyren

Te eller livet i en kopp

Vad är te? Är det bara en kopp med vatten och smak?

Eller är det egentligen någonting existentiellt med det? 

Om man tittar på botten och tittar noga så ser man blad. 

Blad som är livet. 

Livet i dess rätta bemärkelse.

Är det bara blad i en kopp?

Lukta på det. Insup doften, och känn känslorna som kommer med detta. 

Livet som grönskar.

Till trots att det är kokat och torkat. 

Titta på botten.

Se.

Upplev och njut.

Ängeln i blått

Han hjälpte mig, jag sade att jag behövde extra vak, han genomförde min vilja, man kan inte säga att jag blev glad, men tacksam. Man måste egentligen få detta godkänt av läkare.

Han gjorde det ändå.

Han såg, såg att jag behövde hjälp. Så fort jag var ensam, så skadade jag mig. Han insåg detta och vakade över mig. Som en ängel i blått.

På kvällen när jag hade ångesten från helvetet, så klappade han mig till sömns.

Hans händer mätte sig med min farfars, och det är inte lite. Han berörde mig. I själ, hjärta och på armar.

Jag somnade, med tankar om farfar.

När jag började somna tog han en tidning och började prassla, det hemtrevliga ljudet gjorde mig lugn, och självskadetankarna släppte.

Ängeln i blått, sade: töm hjärnan, slappna av. Det var som farfars ord.

När jag vaknade, vid 03.30 så hämtade jag honom, han kom igen och satte sig vid min sida och läste sin tidning.

Vi talade.

Och möttes på ett enormt djupt plan, vi lärde oss av varandra.

Och jag somnade om igen.

Brist på ting eller motivation

brist_pa_ting_eller motivation

Tomhet,

tomhet skrämmer mig.

Oavsett om det är mental tomhet, eller brist på ting att göra.

En oplanerad dag skrämmer livet ur mig. Samtidigt som kalendern ger mig ångest.

Idag, var min första ensamma dag sedan utskrivningen. Jag var livrädd. Men min fina vän kom på en idé som motiverade mig att göra ting. Jag tänkte: det behöver inte vara stora ting. Bara dokumentera dagen liksom. Oerhört bra idé. Hon sade: ”ingen press.” Jag kände ingen press.

En kul grej. Bilder på datorer utbyttes, ett väntrum, ett köksbord. Bara så man inte är ensam visuellt.

Samtidigt så ringde Mobila Teamet. Och frågade om de kunde komma idag. Lättnad. Och tacksamhet.

Efter lite kaffe och talande, så kände jag lugnet infinna sig. Inspirationen, att skriva.

Dokumentera.

Minnet är det sisådär med. Men text och bilder försvinner inte.

Stickan

stickan_karlek

Jag minns verandan där jag fick den stora stickan. Eller träbiten, genom tån. En jättesticka som satte sig.

Jag minns verandan väl. Minnet som är obehagligt först, blir varmt. Jag minns färgen röd.
Radhuset med växtlighet överallt. Den äldre damen som bär ut bricka efter bricka med godsaker och kaffe.

Buskar med hjärtan som jag älskade att plocka på.

Jag gråter, av kärlek.

En vilja att återgå dit.

Solen värmer på mina kinder där jag går i mina kortbyxor. Hon säger: ” kom nu, och fika.” Hon var en mycket stark kvinna. Mannen sitter redan till bords på verandan. Han mottar en med sin rena och klara energi.

Jag vet inte om han ler, men det räcker att han ser en.

Det doftar och minnet värmer.