Tag Archives: tacksamhet

Te eller livet i en kopp

Vad är te? Är det bara en kopp med vatten och smak?

Eller är det egentligen någonting existentiellt med det? 

Om man tittar på botten och tittar noga så ser man blad. 

Blad som är livet. 

Livet i dess rätta bemärkelse.

Är det bara blad i en kopp?

Lukta på det. Insup doften, och känn känslorna som kommer med detta. 

Livet som grönskar.

Till trots att det är kokat och torkat. 

Titta på botten.

Se.

Upplev och njut.

Taggar , ,

Ängeln i blått

Han hjälpte mig, jag sade att jag behövde extra vak, han genomförde min vilja, man kan inte säga att jag blev glad, men tacksam. Man måste egentligen få detta godkänt av läkare.

Han gjorde det ändå.

Han såg, såg att jag behövde hjälp. Så fort jag var ensam, så skadade jag mig. Han insåg detta och vakade över mig. Som en ängel i blått.

På kvällen när jag hade ångesten från helvetet, så klappade han mig till sömns.

Hans händer mätte sig med min farfars, och det är inte lite. Han berörde mig. I själ, hjärta och på armar.

Jag somnade, med tankar om farfar.

När jag började somna tog han en tidning och började prassla, det hemtrevliga ljudet gjorde mig lugn, och självskadetankarna släppte.

Ängeln i blått, sade: töm hjärnan, slappna av. Det var som farfars ord.

När jag vaknade, vid 03.30 så hämtade jag honom, han kom igen och satte sig vid min sida och läste sin tidning.

Vi talade.

Och möttes på ett enormt djupt plan, vi lärde oss av varandra.

Och jag somnade om igen.

Taggar , , , ,

Tillit

tillit_karlekEtt par starka armar omfamnar mig.
Hårt.

Men jag blir inte rädd.

Jag fylls av värme

Kärlek

Hur en annan människa kan påverka en.

Jag blir inte rädd.

Trygghet.

Någonting jag sällan känner: tillit.

Jag litar på denna människa.

Taggar , , ,

Brist på ting eller motivation

brist_pa_ting_eller motivation

Tomhet,

tomhet skrämmer mig.

Oavsett om det är mental tomhet, eller brist på ting att göra.

En oplanerad dag skrämmer livet ur mig. Samtidigt som kalendern ger mig ångest.

Idag, var min första ensamma dag sedan utskrivningen. Jag var livrädd. Men min fina vän kom på en idé som motiverade mig att göra ting. Jag tänkte: det behöver inte vara stora ting. Bara dokumentera dagen liksom. Oerhört bra idé. Hon sade: ”ingen press.” Jag kände ingen press.

En kul grej. Bilder på datorer utbyttes, ett väntrum, ett köksbord. Bara så man inte är ensam visuellt.

Samtidigt så ringde Mobila Teamet. Och frågade om de kunde komma idag. Lättnad. Och tacksamhet.

Efter lite kaffe och talande, så kände jag lugnet infinna sig. Inspirationen, att skriva.

Dokumentera.

Minnet är det sisådär med. Men text och bilder försvinner inte.

Taggar , ,

Stickan

stickan_karlek

Jag minns verandan där jag fick den stora stickan. Eller träbiten, genom tån. En jättesticka som satte sig.

Jag minns verandan väl. Minnet som är obehagligt först, blir varmt. Jag minns färgen röd.
Radhuset med växtlighet överallt. Den äldre damen som bär ut bricka efter bricka med godsaker och kaffe.

Buskar med hjärtan som jag älskade att plocka på.

Jag gråter, av kärlek.

En vilja att återgå dit.

Solen värmer på mina kinder där jag går i mina kortbyxor. Hon säger: ” kom nu, och fika.” Hon var en mycket stark kvinna. Mannen sitter redan till bords på verandan. Han mottar en med sin rena och klara energi.

Jag vet inte om han ler, men det räcker att han ser en.

Det doftar och minnet värmer.

Taggar , , , ,

Jaga änglar

jaga_anglar_fobi

Ängeln svarade inte, ska man bli orolig? Nej, jag vände mig om och såg henne framför mig. Hon var en bit bort, att jaga änglar, är det värdigt?

Jag såg henne och funderade en bråkdel av en sekund om jag skulle jaga efter henne?

Det gjorde jag.

Hon är lite impulsiv, stressad och fantastiskt snäll. Hon hade visst dubbelbokat.

Jag sjönk. Tomheten infann sig.

När tomheten känns som när tomhet känns som värst.

Att fylla tomhet, hitta något annat som kan ge positiva konsekvenser.

Hon tog mig ut i världen. Ut i vimlet. Men jag var tvungen att kapsla in mig, för att klara av människorna som rusade omkring mig.

Jag stod i min bubbla, och såg världen mycket snabbt. Själv rörde jag mig i ultra-rapid. Kontrasten var märklig tyckte jag.

Jag funderade över detta en stund.

Men det var helt dugligt. Inga större uppenbarelser eller äventyr hände, men jag fick mig en Chai-latte.

Ängeln hjälpte mig att ta mig ut och det var den största förtjänsten. Även fast mötet inte blev som var tänkt så dög det. Då jag kom ut ur min trygghetszon.

Dagar som man inte orkar spendera ute, kanske man ibland ska spendera ute.

Om det såväl bara är för att exponera sig för den fobi som ligger under ytan. Och trösta sig med en Chai-latte.

Inte ett ord kom till mig, inte heller en tanke vågade visa sig. Inte en känsla. Det var helt tyst.

Men jag tittade på filmen framför mig, och insåg att jag inte var delaktig i någon av parterna.

Isolerad satt jag. Men jag var ute.

Ute.

Taggar , , , , ,

Döden

Jag trodde aldrig att jag skulle få se denna dag.

Idag.

Att överleva sin tilltänkta dödsdag. Det har jag gjort idag och jag kan inte beskriva känslan. Hela mitt liv har jag trott att jag skulle ha varit död sedan länge. Ändå så har jag har betat av livet bit för bit.

Längs hela vägen så har jag valt livet. Ända sedan problematiken började, så har jag kämpat. Jag trodde aldrig att jag skulle uppnå denna ålder och nu vet jag inte vad jag ska göra med det liv jag valt.

Detta är en insikt som slår mig, att jag har överlevt den tilltänkta dödsdagen. Det är en märklig känsla. En känsla av glädje, stolthet och tacksamhet. Men jag har även tanken att jag har haft tur. Stor tur. Jag fylls av en värmande men samtidigt smärtande känsla i bröstet. Den är svår att definiera. Att jag utsatt mig för sådana faror med mina suicidförsök och överdoser.

En viss skuld och skam infinner sig också.

Men vid varje vägskäl har jag valt livet. Med resonemanget: Är det svårt, ta en dag i taget. Är det värre, ta en timme i taget. Är det outhärdligt, ta en minut i taget.

I varje skov av ångest, så har jag suttit minut för minut och valt livet. Det handlar om minuter. Minuter som jag stått ut, som har förvandlats till timmar. Som har förvandlats till dagar. Och jag har stått ut.

Och valt livet varje gång.

Nu är det dags att aktivt välja och frågor kommer: vilket liv är det jag har jag valt? Vad ska jag göra av resterande liv?

Inget firande skedde idag. En trevlig frukost och ett möte skedde med en ängel. Som inte fruktar, inte räds. Drar sig inte för vad hon säger. Vi talade om Försynen och Universum. Tal om existentiella ting och historier från förr beblandat med kaffe. Med kommande julpynt och ett hem som känns varmt och ombonat med gamla och nya fotografier.

Varför ska man vara rädd?

Jag kan inte haft en bättre födelsedag.

Taggar , , , ,

Ängeln

angeln_hopp

Dagen började med total orkeslöshet, katterna leker som i ett hockeyspel, ovetandes om mitt tillstånd. Planen för dagen är att möta en ängel, och jag orkar knappt andas.

Vad gjorde jag igår? Kroppen känns som smör och jag kan inte sitta rakryggad.

Men att genomföra planen tänker jag. Man kan inte ställa in med en ängel. Får inte. Det är en synd.

Dock är orkeslösheten är överväldigande och jag leker med tanken.

Jag hittar inte dit. Och detta stressar mig. Men jag tänker att det ska nog gå bra, bara jag tar mig ut. Det är inte långt till ängeln men ändå så är det motigt. För vägen är dold. Höljd i frågor.

Rädslor.

Ett dammoln driver förbi och distraherar mig.

Men jag tänker inte ställa in. Kanske håller jag på att bli sjuk? Nej, jag tror inte det. Det är nog bara depressionen igen.

Men jag måste igenom. Igenom denna vägg. Det kan gynna mig. Att tro på Universum, varför skulle vi annars ha mötts?

En helighet som känns igenom regnrusket utanför.

Vad är det egentligen för kunskap som skall utbytas?

Vad har vi att lära av varandra, om jag får möta henne igen, ordentligt?

Hon hjälpte mig ut, ut, att möta människor. Att ta en Chailatte i lugn och ro, bubbla in sig och studera omvärlden.

Det finns en mening med det mesta, men regeln är: ta dig ut.

Hemma i tryggheten kan intet ske.

Taggar , , , ,

Hjärnan

hjarnan_drommar

Jag klär av mig och dyker ned under ytan.
Jag upptäcker nätverket av trådar som är hjärnan.

En stor sjö, så många banor, så mycket färg.

Pelare av glas.

De trådar som är färgade röda är de som anknyter höger och vänster hjärnhalva.

Pelarna sträcker sig till himlen. De stod där, strålande, tronande.
Skönhet i dess essens.

Skönheten i min visuella dröm om vackra röntgenbilder får mig att vakna med en helt magisk känsla.

Pelarna går ej att beskriva i ord.
En enormt stor och glittrande känsla sprider sig.

Jag står framför dem med häpnad över hur dessa har skapats.

Att få färdas i det mest komplexa som skapats är en gåva som är få förunnat samt att drömma i färg.

Taggar , , ,

Återseendet

rp_aterseendet_anglar.jpg

Det var hon, hon igen. Tidigare så hade jag fått ängelns nummer, den gamla damen. Hon var så vacker och vilken utstrålning. Jag ringde aldrig. Saker kom i vägen. Tafatthet, rädsla samt praktiska ting. 

Nu möter jag henne igen och det känns som om universum tjatar på mig.

Det är menat att vi ska mötas. Vi har något att lära av varandra, antingen hon av mig, eller jag av henne. Förmodligen både och.

Jag kan inte låta bli att åter tala med henne. Jag avbryter samtalet hon redan deltar i, vänligt men abrupt.

Hon börjar tala vitt och brett om sitt liv. Jag njuter av hennes närvaro. Av hennes ord hon ger till mig.

Jag ser en sprudlande kvinna fylld av livsglädje. Hon säger: ”man ska prata mycket”. Det ligger något i det. Kontakten man skapar. Att mötas, inte ta avstånd. Tala med varandra.

Hon är vacker och talar om sitt liv, jag reflekterar över att jag träffar henne dagar som dessa. Dagar jag behöver en människa som ger. Sprider sin livsglädje på andra. På mig. Tacksamhet, över de minsta ting. Som egentligen är ganska stora. Som att jag har fungerande ben, är rörlig på riktigt.

Att få finnas även dåliga dagar.

Taggar