Tag Archives: tomhet

Grafer och paragrafer

Dagar som kostar pengar.

Kostar tid.

Tappade pengar.

Oro och
Stress.

En borttappad barndomskänsla infinner sig.

Kostar pengar.

Att vara vuxen.
Grafer, paragrafer.

En
bortkastad känsla.

Taggar , ,

Första permissionen på egen hand

Första gången ensam. Nu kör vi permission på egen hand. Ensam. Tryggheten från avdelningen, samtidigt som frihetens ansvar.

Det är lite läskigt. Att bli lämnad åt sina egna tankar.

Lämna mig inte åt vargarna! Det är det enda jag känner.

Ensam, ensam står jag osäkert.

Jag har inte fixat att vara helt själv ännu. Länge.

Känslan av att att alltid vara fel, oavsett vart man är.

Ångest, ensamhet samt att inte veta vart man ska befinna sig.

Det är svårt.

Taggar , , , ,

Tårtan och kaoset

tartan_och_kaoset

Kul, nu fyller jag år. Bortslösad tid. Bortslösat liv. Med kallsvettningar och köld.

Åter rädd för att äta. Kan inte äta tårtan som kommer bjudas på.

Vill inte, tänker inte. 

Vägrar.

Nu blir det LPT om någon skulle insistera.

Jag vill isolera mig.

Vara ensam. Mina aspirationer är att ligga i sängen med datorn och inte äta.

Hatar du dig själv så mycket? Ja. Ja, det gör jag.

Vägrar.

Vägrar hjälp.

 

Taggar , , , , ,

Den fyrkantiga boxen

den_fyrkantiga-boxen_trauma

Det fyrkantiga boxen

Den fyrkantiga boxen som ligger djupt inom mig.

Den är svart och otymplig, stor.

Idag trodde jag att jag skulle få den ur mig, lyfta ut den på golvet och titta på den.

Men så blev inte fallet. Min samtalskontakt var sjuk.

Att se på den med dubbla ögon, och reflekteras. Reflektera.

Frågan: varför? kommer jag aldrig få svar på.

Ingen kan skada sanningen.

Ingen kan ändra sanningen.

Jag är kall.

 

Taggar , ,

Farfar eller funderingar kring döden

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Avsaknad, extrem avsaknad.

Drömmar om död. Nära anhörig, min enda förebild.

Saknad, såret går aldrig igen.

Gråten slutar upp att komma ibland, men drömmar river upp blodiga sår igen.

Dagen jag ställde mig på tågspåret.

Jag har levt ett decennium utan denna människa. Och jag det övergår mitt förstånd att jag överlevt utan honom.

Min respektive frågade om honom, då jag vaknar förtvivlad eftersom jag drömt om mannens begravning, samt telefonsamtalet jag fick om att han var död.

Min älskades frågor fick tillbaka mannen för en kort stund, mannens intressen, hans människosyn och hans liv.

Värderade hans liv.

Fick tillbaka en del av honom för en stund.

Jag fick låna min farfar igen.

Jag skulle bara vilja ta i honom igen, vidröra hans händer. Få en kram av honom.

Taggar , , , ,

Alkoholen och den trasiga flickan

Igår drack jag sprit, och det enda jag minns är att jag faller. Om och om igen.

Jag försöker ringa 112 men det går inte, fingrarna vill sig inte.

Kontakt med 112 upprättas, jag ligger på golvet och det enda jag kan haspla ur mig är min adress. Om och om igen.

De frågar vad som inträffat. Jag upprepar min adress. Jag kan inte artikulera ord.

Hjälp, sade jag nog, jag inser vad jag ställt till med. Hur jag smutsat ned mitt hem, min säng, golvet. Kläder. Allt var smutsigt av diverse kroppsvätskor.

Jag inser att ambulansmännen inte kan se mig i det tillståndet. Jag ställer mig i duschen med kläderna på. Så pass nedsmutsad var jag. Jag tappar balansen, faller igen. På något vis får jag av mig kläderna. Och hinner duscha rent underlivet från smuts. Och kräkset på bröstet och magen.

– Minneslucka

Jag har nu nya kläder på mig. Och inser att de kommer bryta upp min dörr. Jag hann nog precis få på mig kläder tills dem kom. Samt låsa upp dörren. Jag vet inte hur dem tog sig in genom porten. Men de har väl sina metoder. Dem kom fort. I och med att de inte visste vad som hade hänt.

Spåren visar att jag fallit in och spårat ur min garderob, duschen och vattenskålen till katterna var uttömd.

De hade båren stående längst ned i trapphuset. Och jag har ett hårt armgrepp, det är en man vars ansikte jag inte minns. Han säger hårt men vänligt: ”håll i stången med den andra handen”. Jag håller på att falla bakåt flera gånger. Han parerade mig, spänner fast mig på båren, och plötsligt är vi där. Vid sjukhuset. Jag tappade medvetandet under ambulansfärden.

Jag måste varit helt medvetslös av och till.

Skrämmande.

Taggar , , , ,

Mer än bara en läkare

mer_an_bara_en_lakare_varme

Jag bestämde mig för att lägga in mig. Mitt självskadebeteende har gått för långt, för fort.

Jag låg inne på mitt rum, och sov med ett så kallat ”bolltäcke,” då sjuksyrran hämtade mig: ”läkarsamtal.” Bolltäcket hade hjälpt mig att sova bort lite av abstinensen.

I tron om att det bara var ett vanligt läkarsamtal, så går jag in utan vidare förhoppning. Likgiltig och fylld av ångest. Men där sitter min ängel i svart. Min före detta läkare. Hon sken upp som solen själv. Jag brast i tårar. Och hon sade: ”jag sade ju att jag skulle komma när du behövde mig som mest.”

Hon beordrade mig att lokalisera vad som är bra med mig. Eget ansvar. Att ta tillbaka makten i mina händer. Att jag ligger uppsplittrad på marken, och behöver samla ihop det som ligger på marken och stoppa tillbaka i glasburken igen.

Jag vet bara att skriften är bra. Viss skrift. Jag är så kritiserande.

Den har jag för övrigt tappat. Helt känns det som. Jag känner mig tom. Fast istället fylld av ångest.

 

Öronbedövande ångest. Dimsyns-ångest.

Sådan som får hjärtat att slå snabbare eller långsammare. Jag kom in med puls 50. Min brukar ligga på 80. Jag frös, mitt i sommaren. Men en kvinna förklarade att kroppen nedprioriterar värmen när den fokuserar på annat.


Ångest. Överleva.


Hon är mer än bara en läkare.

Taggar , , ,

Bränt kaffe

brant_kaffe_sjalvskadebeteende

Jag tittade på det.

Smakade på det.

Att sitta vid stängning och dricka bränt kaffe.

Hur det likar sig över smaklökarna. Och ned i strupen.

Det finns där.

Som en påminnelse av lugn.

En påminnelse av frihet.

En påpekan om misslyckande.

Det ter sig så harmlöst.

Kaffet som smakar hemtrevligt, bara för att miljön man sitter i ger en sådan ro.

Ett misslyckande.

Taggar , , ,

Stickan

stickan_karlek

Jag minns verandan där jag fick den stora stickan. Eller träbiten, genom tån. En jättesticka som satte sig.

Jag minns verandan väl. Minnet som är obehagligt först, blir varmt. Jag minns färgen röd.
Radhuset med växtlighet överallt. Den äldre damen som bär ut bricka efter bricka med godsaker och kaffe.

Buskar med hjärtan som jag älskade att plocka på.

Jag gråter, av kärlek.

En vilja att återgå dit.

Solen värmer på mina kinder där jag går i mina kortbyxor. Hon säger: ” kom nu, och fika.” Hon var en mycket stark kvinna. Mannen sitter redan till bords på verandan. Han mottar en med sin rena och klara energi.

Jag vet inte om han ler, men det räcker att han ser en.

Det doftar och minnet värmer.

Taggar , , , ,

Skönheten

skonheten_destruktivitet

En fylla.
Måndag.

Onykterhet och skönhet.

En högre önskan.
En inre ensamhet.

Taggar , , ,