Tag Archives: tvångsinläggning

Fängelsevistelsen

fangelsevistelsen_frihet

Nu är jag fri.

Fängelsevistelsen” är över.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Fri.

Jag grät när jag kom hem på permissionen igår, när jag kom hem till min respektive. Mycket spänningar som släppte.

Idag blev jag utskriven, helt.

Fri.

Det var som en fängelsevistelse. Ingen talade med mig, inga samtal. Bara kyla och övervakning.

Det var som om någon sagt eller att det stod i papperen: ”tala inte med dem maniska.”

Helt alienerad, förutom med mina medpatienter.


Jag stod ut. Även fast jag var arg, ledsen, förnedrad och kränkt.

Ständigt blev jag påmind om att jag inte var ensam, besöken, hjälpte enormt.

Men när min pojkvän skulle gå, skar det i hjärtat så det sjöng om det. Det sved, det skar.

Tiden får visa påföljderna.

Men jag är så tacksam att jag nu är fri.

Taggar

En dag av väntan

En väntans dag.

Idag äntligen skall jag få träffa läkare. Det enda samtalet jag fick var ett snabbt inskrivningssamtal.

Utegångsförbud över hela helgen, från Fredag kl 13.00 till —– Som jag inte vet när.

Jag är nervös, som inför en arbetsintervju. Jag vill få tillbaka min frihet. Så läkarna har möte kl 09.00 och sedan kan man förvänta sig att vänta hela dagen.

Man vet aldrig när tiderna passar dem.

Så totalt tre och en halv dags inspärrning räknar jag med. Säkerligen fler.

Jag vill bara få permission och frigång.

Taggar

Jag vill skrivas ut

Leaning against a chain link fence during a sport

Jag inser att de hade rätt i att lägga in mig i sak, men det bryska sättet överläkaren framförde det på var fel. Mycket fel. Att hota, löser sällan problem. 

Men jag har fått Litium, och det verkar på en gång, på mig i alla fall. Men frihetsberövandet, känner jag fortfarande.

Litiumet har gjort mig stabilare. Mycket stabilare, från dag ett så kände jag hur tankarna varvade ned, hur kroppen mer och mer kunde sitta stilla.

Detta kanske är lösningen?

Men jag ifrågasätter starkt hur han kunde formulera sig på det viset.

Idag bad jag om att få träffa en jourläkare, för att få permission för att gå och bada. Simma. Min frihet.

Hoppas de tar mig på allvar, och ger mig en tid med läkaren. Men det visar sig.

Kanske händer det något imorgon, då standardläkaren kommer åter, hon är inte tveksam till att skriva ut folk.

Raka puckar är det med henne. Hon är inte oresonabel.

Jag tänker vara sanningsenlig och säga som det är. Att stor förbättring har skett samt att jag nog kan fortsätta behandling utanför sjukvårdens hårda väggar.

Väggarna känns som om de krymper, jag känner mig som ett djur.

Dessutom blev jag utskälld här, för att jag tryckte på larmet då jag behövde hjälp. Hon sade: ”du har armar, du har ben, gå till expeditionen som alla andra.”

Men mitt svar var ganska rationellt: ”jag får för mycket stimuli därute.”

Då gick hon, jag blev vansinnig, tappade kontrollen och smällde igen dörren efter henne.

Hoppas hon förstod hinten.

Hoppas jag blir utskriven på Måndag.

Jag vill inte ha LPT.

Det ska inte få finnas i min journal att de har utfärdat ett sådant intyg på mig någon gång.

Juristen skall jag återkomma till idag, för att se hur länge de har rätt att kvarhålla mig.

Taggar

Frihetsberövad

frihetsberovad_sjukhus

Jag känner mig frihetsberövad.

Jag fick alternativet: lägga in mig, eller bli inlagd.

Jag frågade: så ni LPT:ar mig alltså? (Lagen om psykiatrisk tvångsvård)

Överläkaren sade, detta är ett citat: ”Jag tvekar inte en sekund på att skriva ett vårdintyg på dig, det gör jag på 5 minuter, polisen kommer inom fyra timmar och hämtar dig.”

Inte riktigt rätt attityd kan tyckas. Det var oerhört bryskt.

Så jag valde såklart mellan pest eller kolera: jag lade in mig frivilligt.

Men nu har de har satt så kallat: 0 på mig. Detta innebär att jag ej får frigång alls.

Jag blir både ledsen och arg. Hur kan detta gå ihop då jag är här frivilligt? Det blev ju ingen LPT på mig.

När man har LPT så berövas man på vissa rättigheter, som till exempel frigång.

Nu har jag ej LPT, så just nu sitter jag och ringer efter någon som kan hjälpa: polisen.

Jag tänker fråga om de verkligen kan ha rätt att frihetsberöva mig på detta vis, när man är frivilligt intagen?

Nu tänker jag fråga vad som egentligen gäller. Nu är det helg så ingenting kan göras. Jag blev kopplad till yttre befäl och han sade att de enbart sysslar med brottmål. Detta är en juridisk fråga.

Jag mailade förvaltningsrätt samt juristerna på polisen. Men de börjar jobba på Måndag.

Då ringde jag 1177 och han föreslog: advokat. Det var en idé. Han hittade en jourhavande advokat som jag ringde upp. Fick inte svar. Jag väntade i 1 timme och 10 minuter.

Dagen efter (idag) så ringer advokaten upp. Jag går undan, och talar med honom om detta fall.

Jag är helt låst i läkarnas bedömningar, mitt så kallade (juridiskt) ”samtycke” kan jag dra tillbaka när jag vill, och skriva ut mig. Men då kan de gå på hårdare om de tycker annorlunda: LPT.

Så ni ser vart jag sitter: fast. Ett vårdintyg är som läkaren sade: mycket lätt att vinkla till min nackdel: inläggning.

Jag känner viss positivitet att jag är här, men känner jag att jag klarar mig på måndag och vill ut, anlitar jag advokaten som kanske kan hjälpa mig ut.

Taggar