Tag Archives: vänskap

Hennes panikångestattack

Jag läste upp en text för henne, hon började gråta. Hon hetsade upp sig, så till vida att hon fick en panikångestattack. Jag tänkte: ”helvete, jag var den utlösande faktorn, nu måste jag lösa denna situation.”

Och det gjorde jag.

Först höll jag om henne när hon grät.
Hon – ”Jag snorar på dig”
Jag: – ”Det skiter jag i.”

Men jag märkte att det började eskalera,
Kraftigt tog jag tag i hennes ben. Tittade henne i ögonen, sade: ”låt inte paniken ta över.”

Hon: – ”Det har den!”
Jag: – ”Nej då, titta mig bara i ögonen och ta ett djupt andetag genom näsan, ut genom munnen.”

Hårt höll jag i henne.

Vi andades ihop.

Jag stirrade ut paniken som befann sig i hennes ögon.

Vi stirrade varandra i ögonen, men det enda jag kunde se var paniken i dess rätta skepnad, ett monster.

Hon bekämpade monstret, och på kanske en halv minut så hade hon vunnit.
Med min tafatta hjälp.

Taggar , , , ,

Bästa vännen

En god vän, en bästis. Någon som alltid ställer upp. Detta är en kärleksförklaring.

Han hjälper till med allt ifrån när man inte orkar hänga tvätten själv, till att skjutsa in en till akuten när det är kris.

Ställer alltid upp. Jag förstår inte att sådana människor finns. Vår vänskap sträckte sig från en kärlek till en annan.

Vi är bästa vänner, och jag skulle göra allt för honom. Min lojalitet mot honom är enorm. Jag höjer inte honom upp på piedestalen. Jag talar sanning.

Vi är ett team, som enar varandra. Vi pushar varandra när svackorna och osäkerheten kommer. Om man kommer att klara det. Men det är inget snack om saken.

Detta är min sanning: han är det fantastisk, att universum ville att vi skulle mötas är ett under.

Jag oroar mig att han kommer att dö, ofrivilligt försvinna. Men det är mina katastroftankar som kommer in i bilden där.

Ofta säger du: ”hur kan jag hjälpa dig?”

Du försöker ofta axla ansvaret, som inte är ditt.

Det enda jag kan svara: ”ge mig en kram, även fast jag försöker stöta bort dig.”

Att jag försöker stöta bort honom är ett föråldrat sätt att försöka skydda honom, vi båda vet att det är en förlegad, avdankad strategi.

Därför: ”krama mig.”

Det är det som behövs när jag har ångest. Få mig att gråta. Slit upp såren så jag känner. Slit mig med kärlek, blodig. Det är det som behövs.

Han är en riktig pärla. Min älskade vän. Du vet att jag tycker du är bäst i hela världen.

Jag älskar dig.

Taggar , ,

Flickan med det långa håret

Hon och jag hamnade på samma rum, nu sitter jag på sängkanten och hon ligger ned.

Vi var vänner sedan tidigare och när vi sågs var det som att bli omsluten.

Vi har mycket att säga varandra, men kan även vara tysta ihop.

Vi är mycket överens vart gränsen går.

Jalusiet som spärrade av sängarna är uppdraget. Kontakt.

Hon har nu fått UMP. (Ut med personal.)

Glädjen som spreds i rummet smittade av sig.

Jag kunde inte låta bli att känna lite optimism genom henne.

Att väckas utav glädje är fantastiskt.

Det som kändes var: frihet.

Taggar , ,

I mina händer

‎2015-12-15

Att känna det i händerna, övergreppet.

Fysiskt känna det. Jag fick flashbacks som kändes i kroppen. Med äckelkänslor och illamående.

Att skapa sig nya erfarenheter angående samma ting. Är fantastiskt. Att känna samma sak i nya situationer. Känna nya i ting i händerna. Hud mot hud.

Tycker du om att röra vid mig?” Och att inte kunna svara, på grund av kärleken som överväldigar en.

En vänskap. En närhet.

På det finaste sättet.

Taggar , , , ,

Med blåslagen kropp men livsgnistan är åter

Jag har fått livsgnistan tillbaka, med blåslagen kropp och uppskuret ben så har jag hittat drivet.

En man sade: ”du kommer utföra stordåd, och du kommer att missa dem om du tar livet av dig”

Han såg något i mig, som jag inte ser. Men jag hoppas.

Jag hoppas. Att den slutgiltiga lösningen inte behöver brukas.

Hjärtekross, ångest, vilja att skada sig själv.

Frenetiskt letar jag vassa föremål på rummet, men hittar inga.

Men här på Psyk, finns det så inspirerande människor, så mycket talang och idéer.

Det är så bortslösat.

Två män och jag har gått ihop med ett par affärsidéer som är riktigt bra.

Hoppas vi kommer ut snart och kan bygga våra projekt.

Kroppen gör ont men själen börjar komma åter.

Vissa människor helar.


Taggar , , ,

Ängeln i blått

Han hjälpte mig, jag sade att jag behövde extra vak, han genomförde min vilja, man kan inte säga att jag blev glad, men tacksam. Man måste egentligen få detta godkänt av läkare.

Han gjorde det ändå.

Han såg, såg att jag behövde hjälp. Så fort jag var ensam, så skadade jag mig. Han insåg detta och vakade över mig. Som en ängel i blått.

På kvällen när jag hade ångesten från helvetet, så klappade han mig till sömns.

Hans händer mätte sig med min farfars, och det är inte lite. Han berörde mig. I själ, hjärta och på armar.

Jag somnade, med tankar om farfar.

När jag började somna tog han en tidning och började prassla, det hemtrevliga ljudet gjorde mig lugn, och självskadetankarna släppte.

Ängeln i blått, sade: töm hjärnan, slappna av. Det var som farfars ord.

När jag vaknade, vid 03.30 så hämtade jag honom, han kom igen och satte sig vid min sida och läste sin tidning.

Vi talade.

Och möttes på ett enormt djupt plan, vi lärde oss av varandra.

Och jag somnade om igen.

Taggar , , , ,

Handgranaten

handgranaten_styrka_mod

Ge denna kvinna hennes vapen att skydda sig.

Ge henne styrkan att försvara sig mot den som angriper.

Ge henne henne sina vingar så hon kan överglänsa angriparen i strid.

Min önskan är att hon skall få leva i frid.

Inte behöva använda sina vapen.

Inte behöva nyttja sina krafter.
Sätta sig över angriparen.

Hon överlämnar sig i någons energi samtidigt som hon styr.

Ett hopp, en trygghet i sig själv.

Men hon är utrustad med vapen, stora, starka vassa vapen.

Hon vet att hon kan ta till dem, mycket artigt men också mycket brutalt.

Taggar , , , , ,

Uppbrottet

uppbrottet_bruten_vanskap

Hon utbrast: varför har jag bröder?!

Han kom och hälsade på i ett motorcykelställ.

Hennes maniska skratt ekade genom korridorerna. Det var nästan obehagligt att få henne att skratta.

Nakenhet, bokstavligt talat. En kvinna uppenbarar sig, helt naken. Stod i kö, när jag var på toaletten. En obehaglighet, att hjärnan, eller mediciner kan påverka en på detta vis.

En hjärna av teflon. Ett tappande av ord. Tappande av tankar.

En telefon som ringer frekvent, mer och mer. Intensivare och intensivare.

Hennes telefon börjar bli ett störningsmoment. ÄR ett störnings moment, det eskalerar och eskalerar. 

Nu är relationen bruten.

Ett ytterligare samtal: vad gjorde jag för fel? Frågar hon.

Hon var inte värdig ett svar, jag satte mig ovanför henne.

Valde att inte gå in i det.

Skydda sig själv.

Hon fortsätter, om och om igen. Hon vägrar ge sig. Hur ska jag få henne att förstå?

Jag kontaktade henne och sade: ”jag ORKAR inte.” Med eftertryck.

Men det verkar inte gå in.

Vad ska jag säga för att få henne att förstå?

Taggar , , ,

En vän

en_van_karlek

En vän

En vän som ställer upp, musiken enar oss. Kärleken enar oss.

Två på natten, jag är sjuk och behöver honom. Han kommer.

Talar mycket om musik, men även mycket tystnad. En helande, gemensam, enad tystnad.

En gemenskap.

Jag vet inte vad jag kan göra för att återgälda det han har gett mig. Men svaret var: ”din vänskap räcker.”

Jag har varit så sjuk och känt mig så övergiven, ömklig och ensam.

Men han kom. Två på natten.

En sådan vänskap har jag haft turen att hitta på två olika ställen, på två olika sätt.

Och denna vän, ställer upp i vått och torrt. Det spelade ingen roll hur mycket jag spydde eller om jag var smittsam. Det sket han blankt i.

Han kom.

Och gjorde inget speciellt. Han fanns. Som är större än något annat.

En värme och enighet. En känsla av att inte vara ensam.

En enighet som hjälpte mig stå ut i den psykiska och fysiska sjukdomen.

Som sagt: jag vet inte hur jag ska återgälda honom. Men jag kommer alltid finnas för honom också.

En klippa.
En tacksamhet att jag får låna honom.

 

Taggar , ,

Farfar eller funderingar kring döden

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Avsaknad, extrem avsaknad.

Drömmar om död. Nära anhörig, min enda förebild.

Saknad, såret går aldrig igen.

Gråten slutar upp att komma ibland, men drömmar river upp blodiga sår igen.

Dagen jag ställde mig på tågspåret.

Jag har levt ett decennium utan denna människa. Och jag det övergår mitt förstånd att jag överlevt utan honom.

Min respektive frågade om honom, då jag vaknar förtvivlad eftersom jag drömt om mannens begravning, samt telefonsamtalet jag fick om att han var död.

Min älskades frågor fick tillbaka mannen för en kort stund, mannens intressen, hans människosyn och hans liv.

Värderade hans liv.

Fick tillbaka en del av honom för en stund.

Jag fick låna min farfar igen.

Jag skulle bara vilja ta i honom igen, vidröra hans händer. Få en kram av honom.

Taggar , , , ,