Inlägg

Bipolärdagen 2018

Mannen från Kalix del två

Vi kysstes, vi visste att det var fel.

På så många plan, men jag ville veta hur hans läppar smakade.

Ville veta hur hans kropp kändes, jag skakade.

Vi skrev till varandra ifrån varsitt rum: ”kom.” Fick jag ifrån honom.

Det tog en millisekund så var jag inne hos honom.

Jag böjde mig över honom och kysste honom.

Mannen från Kalix.

Han smakade lite snus, doftade av cigarill, jag smakade nog också lite snus.

Hans doft dröjde sig kvar på min kropp.

Det var en kittlande känsla. Inte kärlek, men en nyfikenhet och en känsla av förbjuden frukt.

Fel, förbjudet och vi var tvungna att bryta i tid.

Kemin vi har, är en låga.

Som pyr, försiktigt.

Tänder vi eld på den blir det farligt, för båda av oss.

Två patienter, det är inte lämpligt.

Men jag tänker på mannen från Kalix, hans skratt, hans glimt i ögat. Jag blir alldeles varm.

Min önskan att möta honom igen är stor.

Jul igen

Jag trodde det skulle bli en jul på psyk, men nu blir det troligtvis inte så. Bara ett möte, för att stämma av mig, hur läget är.

Det har varit två sjuhelvetes veckor.

Fan har hänt, och tillbaka. 

Men jag överlevde. 

Jag överlevde enorma doser. Faror. Risker som jag annars inte skulle ha tagit. 

Det jag minns det minns jag, men mycket är kolsvart. 

Pusselbitar läggs. Såren kliar. Händerna gör ont. 

Jag slog sönder någons skrivbord, och diverse andra pinaler. Många andra pinaler. 

Ingenting undkom min vrede. 

Jag skrek på människor. 

Men nu blir det förhoppningsvis en God Jul, efter denna pärs för alla av oss.

Jag är bara glad att jag ”tillfrisknade” fort nog att vara redig och vid mina sinnens fulla bruk på julafton. 

Hoppas alla ni finingar som läser får en riktigt varm och trevlig JUL! Kram!