30-årsdagen

Nu, idag var det dags för min 30-årsdag. Igår tänkte jag stänga ute alla.

Jag tänkte säga till personalen på avdelningen att ingen skulle få komma på besök.

Jag siktade på att det skulle bli en ännu sämre födelsedag än förra årets.

Förra året så blev det inget firande alls och det smärtar mig. Jag var för sjuk. Men jag fick inget kuvert med handritade knasiga gubbar i och ingen utemiddag med god mat. Ingen enhet på 4.

Så igår bestämde jag mig: jag gör tvärt om än vad jag känner: jag avblockerade alla. Vågade släppa människor nära.

Skrev till alla som bor i mitt hjärta.

Men jag kände mig inte stabil nog att fira hemma. Så firandet fick ske på avdelningen. Människor kom.

Det värmde.

Människor jag bryr mig mycket om.

En medpatient kommenterade att jag var knasig som firade min 30-årsdag på psyk.

“Du ska ju parta.”

Men det kändes helt rätt. Skyddad men ändå blottad. Sjukhusets stabila väggar, personal som mer (eller mindre) genuint gratulerade mig. Det var trevligt.

Människor skrev till mig, ringde mig och det kom ett kuvert handlevererat med en handmålad sol.

Biodlaren och biodlarens kvinna stannade längst. Fantastiska människor.

Jag orkade inte jättelänge, men det blev en ypperligt väl firad 30-årsdag.

Bilden visar “blommorna” jag fick.

Enligt mig är dessa bättre än blommor. Jag har en knasig familj 🙂

Tack alla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *