Jojo, in och ut (eller är jag immun?)

Herregud, jag blir så trött. In och ut på sjukhus. Det tär. På alla, men mest mig.

Det blir inte bra.

Nu har jag haft mardrömmar, det är så illa som när jag var barn.

Monster och elakingar. Kaos.

Men jag tänker oftast proaktivt och ville hitta en lösning. Destruktiva tankar (och impulser) är där, men nu började jag med att surfa in på en hemsida.

Jag behövde en nattlampa. Bli barn igen. Vara liten.

Låta sig själv vara liten. Jag letade. Många nattlampor fanns, men ingen kändes bra. Alla var sådana man kunde ställa bredvid sängen, jag ville ha något att krama på och gömma sig under täcket med. En kompis.

Efter att ha gått igenom många sidor och googlingar så såg jag honom: kaninen.

Med en nattlampa i sig. I magen. Magen på honom lös.

Wow. Honom skulle jag ha. Han var dock dyr. Letade efter bästa pris och slog till.

Eskil heter han. Det visade sig att han också kunde spela lite fina lunga ljud.

Med underbar söthet och en närvaro man inte skulle kunna föreställa sig i ett gosedjur.

Först natten på sjukhus med Eskil blev bra. En mardröm började gro, men tror Eskil visste det och väckte mig 😉

Nu är jag pigg och inte alls lika ångestfylld.

Men immunitet mot både sjukhus och hem är inte bra. Vad gör jag?

Hur som helst har jag nu Eskil.

Som tröst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *