Den söta eftersmaken man har då man vaknar upp efter sin dvala.
Dregel i olika färger och en känsla av bedövning.

Under tiden man avverkar paradisets synder, finns inget annat.
Guds gåva till människan. Frestelse och fall.

Eftersötman är inte trevlig att ha i munnen när man vaknar.
Men beslutet är taget och noggrann planering krävs

Ensamhet.

Man är ju bara mänsklig.
Akta tänderna.
Syndernas förlåtelse.

Att använda det som finns till hands är praktiskt.
Det finns bara vakuum och någon form av självhets.

En festmåltid med druvor och gris på spett med sovande ögon.
Bankettens sorl är öronbedövande.