Rösten
Hennes röst blir starkare och djupare när hon har människor omkring sig.
Isen ligger som en tunn, tunn knappt synbar hinna
över spegelblankt gräs
Liksom hon.
Träd far förbi i ilfart, men hon står stilla.
Ord som inte betyder något,
eller så gör dem det.
Liv i vattnet? Nej inte än.
Strömmande, forsande, skummande musik.
Själv stoppar jag ned foten, njuter och hoppar i.
Låter nu musiken föra mig.
Den kastar, hoppar, för liv med sig.
I svepande rörelser för den mig.
Som en tunn hinna.
De forsar och leker och jag låter de föra mig. Föra mig hem.
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Feel free to contribute!