Alkoholen och den trasiga flickan

Igår drack jag sprit, och det enda jag minns är att jag faller. Om och om igen.

Jag försöker ringa 112 men det går inte, fingrarna vill sig inte.

Kontakt med 112 upprättas, jag ligger på golvet och det enda jag kan haspla ur mig är min adress. Om och om igen.

De frågar vad som inträffat. Jag upprepar min adress. Jag kan inte artikulera ord.

Hjälp, sade jag nog, jag inser vad jag ställt till med. Hur jag smutsat ned mitt hem, min säng, golvet. Kläder. Allt var smutsigt av diverse kroppsvätskor.

Jag inser att ambulansmännen inte kan se mig i det tillståndet. Jag ställer mig i duschen med kläderna på. Så pass nedsmutsad var jag. Jag tappar balansen, faller igen. På något vis får jag av mig kläderna. Och hinner duscha rent underlivet från smuts. Och kräkset på bröstet och magen.

– Minneslucka

Jag har nu nya kläder på mig. Och inser att de kommer bryta upp min dörr. Jag hann nog precis få på mig kläder tills dem kom. Samt låsa upp dörren. Jag vet inte hur dem tog sig in genom porten. Men de har väl sina metoder. Dem kom fort. I och med att de inte visste vad som hade hänt.

Spåren visar att jag fallit in och spårat ur min garderob, duschen och vattenskålen till katterna var uttömd.

De hade båren stående längst ned i trapphuset. Och jag har ett hårt armgrepp, det är en man vars ansikte jag inte minns. Han säger hårt men vänligt: ”håll i stången med den andra handen”. Jag håller på att falla bakåt flera gånger. Han parerade mig, spänner fast mig på båren, och plötsligt är vi där. Vid sjukhuset. Jag tappade medvetandet under ambulansfärden.

Jag måste varit helt medvetslös av och till.

Skrämmande.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.