Att avleda likgiltighet

att_avleda_likgiltighet_overdosering

‎den ‎23 ‎juni ‎2015

Att försöka avleda likgiltighet.

Likgiltighet och sådant som skulle kunna tolkas som att man är samlad om man inte känner en person mycket väl.

Att avleda dessa kalla, logiska, tankebanor är svårt.

Slutresultatet blir att de mest irrationella handlingar blir logiska.

Det börjar som ej tillkännagiven ångest, och den vill jag avleda. En rationell handling är vid-behovs-medicin. Men sådan har jag ej hemma.

Nästa steg är alkohol, men det är väl inte så klokt att sätta det i system, att ta till vid ångest.

Propavan hamnar jag då vid. Detta är för mig en tung sömnmedicin. Detta har jag hemma.

Ska jag ta en halv som jag brukar och gå och lägga mig? Nej, det ger ingen lindring.

Fem? Tio och ligga och spy med skakningar och svettningar? 20 och behöva åka till sjukhus och bli inlagd?

Inlagd vore skönt och lindrande. Och steget till aktion minskar.

Tanken på inläggning är tröstande och lugnande för mig. Varför vet jag ej.
Vad vinner jag på det?

Men logiken blir allt sämre och sämre.

Synen blir allt dimmigare och dimmigare.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.