Att känna den tunna hinnan av hud, som egentligen inte finns.

De ögonen som skär genom glas.

Vilja vidröra den hud, det skägg som är framför mig.

Dimhöljd hud under fingertopparna.

Ingen självmedvetenhet, på det vackra viset.

Mötas, mötas något så innerligt.

En kommunikation både med ord och utan.

I ett enkelt rum med en lampa som hänger ned som gör ljuset skumt.

Men vi ser varandra. Ser varandra.

Inte att ge, inte att ta. Att existera och att finnas. Ihop.
Ingen nervositet, inga tankar. 

Bara närvaro och skönheten i sitt yttersta.

Dimhöljd hud i som går in i själen.

En medvetenhet och att känna.

Blunda, blunda och känna.

Andas. Andas i symmetri.

En kärlek till en annan människa som inte kan förklaras.

Den är olik all annan.

Men att bry sig och ta hand om.

En större kärlek.